Nu i veckan annonserade Agria att hälta är hästarnas nya folksjukdom och att informationen kring hur man håller sin häst frisk och haltfri måste spridas. Som försäkringsbolag i hästbranschen är man nog orolig över siffrorna samtidigt som man säkert också känner med alla hästar som går med smärta. Och kanske river man sig också i huvudet över orsakerna? Så stora djur borde vara hållbara och aveln har ju definitivt framåt under åren. Och vi borde ha hur mycket kunskap som helst nu om ridning och hästhållning med alla gymnasier och högre utbildningar. Så varför är det på väg åt fel håll..?

Här är mina tankar i frågan.

1 – Hur hästmaterialet har förändrats och dess konsekvenser.
Vi har avlat fram superfina, elastiska individer med kvaliteter som krävs för toppatleter på högsta nivå. MEN med dessa fantastiska egenskaper har vi även fått en svag länk i form av överrörlighet och instabilitet. Denna svaga länk MÅSTE hanteras med kompetens och skicklighet, framför allt i den unga hästens utbildning, annars kommer vävnaderna inte hålla. Det går inte att bygga upp styrka utan stabilitet och utan stabilitet kommer stora, som små leder hamna i ytterläge gång på gång. Faktum är att på en överrörlig häst som saknar stabilitet är det sannolikt inte fråga OM hästen kommer skadas utan om NÄR. Lägg dessutom till att hästarna ofta är höga/långa samt har stor, ”flashig” rörelsemekanik som ytterligare utsätter lederna för påfrestning.

2 – Kunskapsnivån angående träningen av dessa ”nya” hästar måste upp.
Som nämndes i början så har vi en uppsjö med utbildningar från gymnasienivå och uppåt men när man med jämna mellanrum får i uppdrag att ta hand om trasiga ryggar på unga hästar som varit på utbildning hos ”välutbildade/välrenommerade” unghästberidare så är det väl nåt som inte stämmer? Karl-Henrik Heimdahl menar i ett inlägg att vi tappat den allmänna hästkunskapen och ja, den har säkert generellt blivit sämre men jag vill påstå att det inte räcker med ökad allmänkunskap för att få ner antalet skador. Inte för våra ”nya” superatleter. Allmänkunskapen kring hästar är ack så viktig men den har inte ändrat så mycket över årtiondena och kan absolut hämtas från gammal, tappad kunskap. Kunskapen om hur dagens hästar är byggda, vilka konsekvenser det får och vad de behöver för att hålla är däremot i det närmaste obefintlig och går inte att hämta från det vi möjligen tappat. Istället behöver vi titta framåt, utanför den berömda boxen och lära oss nya begrepp, nya träningsmetoder och betydligt mera träningsfysiologi.

Jag tycker vi bör hämta kunskap och inspiration till träningen från humansidan. Inom human fysioterapi och träning skiljer man till exempel på övningar för stabilitet och styrka. Framför allt inom rehab men även i förbyggande fysioterapi ser man till att man har:
1 – normalt rörelseomfång, 2 – stabilitet (krävs alltså för att inte vävnader ska skadas när man) 3 – bygger upp styrka. Nedanstående citat ser man då och då inom human fysioterapi och jag tycker det är både talande och konkret. Lägg det gärna på minnet.

”Mobility without stability is a recipe for injury!”

Nedanstående bild belyser ytterligare hur jag tycker man bör tänka. När man har en ordentlig bas med kombination av rörlighet och stabilitet som förebygger skador, bygger man vidare. Obs! Med stabilitet menar jag inte exempelvis en stabil kontakt med bettet eller en stabil form mellan hand och skänkel. Vi pratar om kroppslig stabilitet dvs att muskler nära lederna som har i uppgift att stabilisera/skydda leden innan de större utanpåliggande musklerna aktiveras. Som ryttare kan alltså inte DU stabilisera hästen med teknik, den (kroppen) måste stabilisera sig själv. 

Med detta sagt vill jag gärna uppmuntra gamla som nya klubbar och skolor att bjuda in tränare och föreläsare med kunskap och koncept som ligger utanför ”det gamla”. Det heter att om man gör som man alltid har gjort kommer man få det man alltid har fått. Och just nu får vi fler och fler hältor…

3 – Inte bara hästarna utan även ryttarna på moderna sporthästar MÅSTE bli stabilare.
Dessa hästar klarar inte av ryttare med svag bål som exempelvis sitter i obalans, spänner sig, klamrar sig fast bakåtlutade med hjälp av stora knästöd, viker sig i sidan, drar upp axlarna, låser skuldrorna, dunsar dem i ryggen osv. Det gick bra förr men inte nu. De ”gamla” hästarnas gångarter ställde inte så stora krav på stabila ryttare men i takt med att det blivit mer och mer kraft och rörelse som överförs från hästen till ryttaren så har också kraven på stabil och följsam sits ökat. Men har ryttarna blivit bättre på att träna avsuttet för att möta upp kraven? Tveksamt. Men dessa hästar har inte fysiskt utrymme för att hålla för skev, ostabil sits vilket definitivt kan vara en bidragande orsak till hälta. I denna video får vi se hur hästen ändrar sitt rörelsemönster när ryttaren blir skev. Intressant tycker jag och förutom de mätbara skillnaderna så blir ju hästen även tydligt besvärad.

En ostabil sits påverkar såklart ryggen så intressant i sammanhanget är hur nära ryggproblem och hälta är. På konferensen ”Backs, Balance and Biomechanics” (2016) så höll Dr Renate Weller en föreläsning där hon nämnde en studie där de sett följande siffror: På hästar som kommit till klinik för ryggproblem så var 70% även halta och av de som kom för hälta så hade 32% även ryggproblem.

Vad är hönan och vad är ägget vet man inte alltid men visst hänger det ihop!

I trådar som handlar om equiband (som ökar stabiliteten i hästens ryggrad) så är det nästan alltid nån som kommer med förslaget att ”folk ska lära sig rida istället.” Visst, jag förstår tanken men det är betydligt svårare att rida hästen med funktionell biomekanik/i form än vad folk tror. Och vem är det som sannolikt får betala priset med försämrad hållbarhet och kanske smärta under tiden som ryttaren ”lär sig rida”? Inget bra förslag om du frågar mig.

Sitsträning till häst kan i sammanhanget också nämnas. Läste i veckan en fråga angående sits ställd till en expert. Ryttaren hade bekymmer med att hen blev spänd, axlar och skänklar åkte upp och överlivet fram. Med andra ord ett skolboksexempel på kompensation beroende på svagheter i framför allt bålen. När vi eller hästarna är svaga eller har ont i muskelgrupper som behövs för att utföra en övning så kommer kroppen ”hitta andra vägar” för att komma runt svagheten. Överlevnadsstrategi och enkel fysiologi. Tipset ryttaren fick va bland annat att rida utan stigbyglar. Ja, det kommer sannolikt hjälpa ryttaren att så småningom bli mer stabil och detta kommer ske via (omedveten) styrketräning av bålen. Problemet är bara att moderna (ffa unga) hästar inte har fysiskt utrymme att vänta ut en stabil sits. Om man som ryttare upplever att man har bekymmer med sin sits och INTE går till gymmet eller tränar bålstyrka hemma är det verkligen att rekommendera. Man har så otroligt mycket att hämta i sin egen och hästens kapacitet om man har en stabil och följsam sits. Sen kan naturligtvis sitsen finslipas till häst men en grundläggande bålstyrka bör ryttare på moderna sporthästar skaffa sig avsuttet.
Btw, hur viktigt detta är och även hur man tränar bålstyrka borde självklart ingå i alla professionella och/eller kvalitetssäkrade ryttar- och tränarutbildningar.

”Dagens moderna sporthästar har inte fysik att utnyttjas varken som ridlärare eller styrketräningsredskap”

Med en stabil men följsam sits minskar påfrestningen på både hästens och ryttarens kropp. Ryttaren kan sitta avspänt och rida med lättare hjälper. Även ”informationsbruset” till hästen minskar vilket också bidrar till snabbare respons på hjälperna.

Avslutningsvis så tycker att vi behöver vi bättre på att diskutera ridrelaterade orsaker till hältor och ryggbekymmer. Ryttare behöver blir bättre på att fundera över möjligheten att det kan vara något i ridningen/träningsupplägget som felar och det skulle generellt behövas mer ödmjukhet inför hur svårt det är, och hur mycket kunskap om träningsfysiologi och biomekanik man behöver utöver teknisk ridskicklighet för att hålla sporthästarna friska. Jag förstår att det är svårt för veterinärerna att påpeka eventuellt brister i ridningen som grundorsak till problemet så gör gärna hästen, veterinären och i förlängningen även dig själv en tjänst – fråga veterinären om det kan vara ridningen som bör ses över. Även om det tar emot…