Jag följde en diskussion på Facebook för ett tag sen som handlade om sadelprovare. Man var överens om att det finns många bra och seriösa men med största sannolikhet en ännu större mängd sadelutprovare med tveksamma kunskaper. Efter hand kom diskussionen in på detaljer. Någon nämnde att om inte sadelprovaren mätte avståndet mellan blygdben och sittben, vilket enligt hen var viktigt för en välanpassad sadel och stadig sits, så ansågs inte sadelutprovaren tillräckligt seriös. Riktigt avancerat finlir med andra ord. Jag håller med, detaljer är viktiga, inom varje idrott och varje disciplin så är det i slutändan detaljerna som räknas. På elitnivå vill säga. Att mäta avstånd mellan blygd- och sittben för att förbättra sitsen är för en stor del av Sveriges ryttare som att sila mygg och svälja kameler. Saknar man bålstabilitet samt förmåga att placera bäckenet i en för ridning fördelaktig position har nämligen detta avstånd ingen som helst relevans för en stabil sits om du frågar mig.

Generell bålstabilitet
Det var aldrig menat att vi skulle gå på två ben. Tanken var att vi skulle ha två stabila bakben, ett bäcken, en ”rörlig del i mitten” samt en ganska otymplig, tung överdel som skulle stödjas på två framben. Allt fick stöd utom huvudet men eftersom vi ofta satt upp eller låg ner så fick musklerna som höll upp det tillräckligt med avlastning och vila ändå.
fyrbening

Eftersom vi under resans gång kommit fram till att vi har större nytta utveckligsmässigt att gå på två ben så har vi helt enkelt successivt ställt oss upp. Vår konstruktion har vi dock kvar från tidernas begynnelse och därför har vi tyvärr blivit arkitektoniska mardrömmar (fiffigt uttryckt av en evolutionsforskare jag hörde i SVT:s Vetenskapens Värld).
upprätt
Inte svårt att förstå vad forskaren menade. Finns ingen som skulle komma på att bygga en så här ostabil konstruktion och det är inte konstigt att ”alla” har eller nån gång får problem med ryggen. Finns det ingen stabilitet i ”mittendelen” kommer heller ingen rörelse som utförs över densamma att kunna utföras med nån vidare stabilitet eller precision och sannolikt finns även smärta och dysfunktioner även där.

Så här ser vi ut i genomskärning. Tydligt att ryggraden är helt beroende av välfungerande muskler för att hålla stabilitet. Muskler bakom och på sidorna av kotorna håller dem på plats samt skapar rörelse. Sen behöver vi starka raka bukmuskler (rectus abdominis) samt tvära bukmuskler som också hjälper till att stabilisera. Saknas styrka i dessa får små muskler kring ryggraden ta alldeles för mycket av ”jobbet” och stabiliteten uteblir.
core muscles

Ryttare och bålstabilitet
Att sitta till häst med svag bålstabilitet är en starkt begränsande faktor om man vill prestera.

  • De svaga musklerna blir snabbt trötta och får svårt att hålla sitsen upprätt.
  • Det blir svårare att påverka hästen genom sitsen.
  • Svårare att hålla balansen.
  • Lättare att vika sig i sidan.
  • Lättare att dra upp och få ostabila axlar.
  • Lättare att bli stum i armar och handleder.
  • Hästen får mer att parera och med ostabil sits.
  • Man ger mängder med omedvetna signaler till hästen.
  • Man spänner sig och få svårt att följa med i hästens rörelser.
  • Svårt att komma ner ordentligt i sadeln.

bild (3)

Lägg till också att ryttare ofta har korta höftböjare. Detta gör att när benen är ”förankrade” i sadeln så kommer musklerna att dra fram ländrygg och övre delen bäckenet vilket ytterligare förvärrar förutsättningarna för stabil sits.
bild 1

Här ryttare med stark bål och ”normal” höftböjare. Man kan nästan förnimma hur informationsbruset till hästen minskar och möjligheterna att sitta stadigt och påverka hästen via sitsen drastiskt förbättrats.
bild (4)  bild (5)

Frågar du mig kommer framgång oftast av insikt, kunskap, analys, plan och agerande. Det går sällan att köpa sig till framgång och i detta fallet går det inte att köpa sig en stadig sits. Det finns ingen sadel i världen som kan kompensera en svag bål och korta höftböjare. Så trist och enkelt är det.

Vad man i första hand bör göra om man verkligen vill påverka sin sits är att börja med bålträning. Lägg sen till stretch av eventuellt korta höftböjare och andra muskler som kanske är korta och påverkar bäckenet så är man på god väg mot en riktigt bra sits. När man sen har fixat detta kan det vara läge att börja mäta benknölsavstånd för perfekt supersits.

Så hur gör man då? Ja, till exempel så pågår just nu (september 2015) en 30-dagars utmaning med övningen ”plankan” länk. Varför inte anta den? Övningen är effektiv och kan absolut ingå i ett bålträningsupplägg. Vid all styrketräning bör man vara uppmärksam på tekniken för att undvika slitage. I plankan kan man välja att stå på knäna (i alla fall i början) eller tårna och resten av kroppen ska vara rak med neutral nacke. 90 grader i armbågarna och tryck axlarna långt från öronen. Övningen är statisk och stärker främst raka bukmuskeln men även andra bålmuskler assisterar och stabiliserar. Avbryt när du inte orkar hålla tekniken längre då felaktig teknik snarare bryter ner än bygger upp.
2015-07-27 16.47.43

För att stretcha höftböjaren ”fixerar” du knät i golvet, aktiverar magmusklerna och rätar upp bäckenet utan att svanka. Ta ut till ytterläge och håll still ca 15 sekunder. (Obs! Gunga/tänj inte)
2015-07-27 16.44.09 Höftböjare

Naturligtvis finns det mycket mer man kan göra för att påverka sin bålstabilitet och sits med både styrkeövningar och stretch och kanske har du större nytta av någon som kan hjälpa dig med det än en sadelprovare? Eller varför inte både och?