Tänkte redogöra för några i mitt tycke intressanta och angelägna begrepp. Jag upplever att definitionen av att hästen ”går i form” verkar ha suddats ut. Eller så har den varit missförstådd av så många så länge att definitionen har ändrats. I vilket fall så ser jag alltför ofta hästar som påstås gå i form inte alls gå i form. Och det på alla nivåer. Jag hoppas med inlägget belysa dels vad jag vill påstå behövs för att en häst ska kunna gå i form och dels hur man kan avgöra om en häst går i form eller ej. Eftersom jag återkommer till termerna funktionell biomekanik samt muskelkedjor flera gånger vill jag börja med förklara vad det är.
Med biomekanik menas hur hästarna eller vi rör oss i förhållande till fysiska/mekaniska lagar (exempelvis gravitation, centrifugalkraft eller markens reaktionskraft). Vad vi gör och hur vi gör det, påverkar oss på olika sätt och genom att justera exempelvis vår position eller våra muskelkedjor kan biomekaniken förändras från slitsam till för ändamålet mer gynnsam – dvs funktionell. Notera att rörelsemekanik och biomekanik är inte samma sak. En häst kan till exempel ha fantastisk rörelsemekanik men usel biomekanik beroende på vad den ska göra.
Bilden nedan är ett tydligt exempel på dysfunktionell vs funktionell biomekanik. Om man inte ska lyfta alltför tungt så kanske det inte spelar så stor roll om man ska lyfta EN gång men ska man lyfta regelbundet måste biomekaniken vara funktionell för att man inte ska gå sönder. Samma princip gäller för hästarna och jag vill påstå att nötande på volt med ryttare på ryggen i dysfunktionell biomekanik är en av de största anledningarna till oförklarliga samt återkommande problem i rörelseapparaten.
Muskelkedjor aktiveras omedvetet i alla rörelser vi gör. Det är en del av vår motorik och balans och hela tiden jobbar muskler på höger och vänster sida samt vår bak- och framsida för att stabilisera oss. När vi ska träna, dvs gå utanför kroppens comfortzon i syfte att stärka densamma, behöver vi medvetet aktivera vissa muskelkedjor för att positionera samt stabilisera oss så att övningen inte innebär mer slitage än uppbyggnad. Killen på bilden på bilden ovan behöver till exempel placera fot och knä i samma riktning, aktivera mage samt positionera/sträcka på ryggen för att inte skapa slitage vid lyftet. Att aktivera rätt muskelgrupper/kedjor är nödvändigt även för hästarna för både hållbarhet och prestation.
Fri form
Detta är den form som hästen själv väljer när den ska ta sig fram. Den väljer den formen för att det helt enkelt är mest ekonomiskt. Hela kroppen används och justeras för att det ska behövas så lite muskelkraft som möjligt. Muskler kostar energi både i vila och arbete så därför vill hästen varken bygga eller använda mer än nödvändigt. Istället utnyttjas senor för elastisk energi och det förhållandevis tunga huvudet positioneras också för att passa ändamålet. I den fria formen aktiveras de muskelkedjor som sannolikt är precis de som behöver aktiveras. Hästen är rörelsemässigt skapt att röra sig i princip rakt fram över relativt stora områden. Detta sättet att röra sig är funktionell biomekanik för det ändamålet.
Men för oss, som ska sitta på hästen samt ofta ha den på böjt spår, så är det inte funktionell biomekanik. Vi måste ändra på en hel del för att hästen ska hålla och prestera år efter år. Och mycket av det vi behöver är tvärtemot det som hästen är skapt för.
En form
Denna form definierar för mig alla typer av former som hästen är forcerad till genom inspänning eller annan medveten eller omedveten felaktig ridning. Det kan vara högt, lågt eller mittemellan, den gemensamma nämnaren är i vilket fall alltid dysfunktionell biomekanik. Dysfunktionen i denna ”form” kommer av att det går inte fixera en kroppsdel och hoppas att det kommer något positivt biomekaniskt ur det. Istället blir det oftast restriktioner och kompensationer och stress. Nödvändiga muskelkedjor har inte aktiverats och i vissa fall till och med gjorts helt omöjliga att aktivera för hästen även om den velat. Kroppsdelarna får därför inte den hjälp de behöver av varandra utan får i större utsträckning klara sig bäst de kan på egen hand. Detta ger ofta ojämnt musklade hästar där vissa muskler är outvecklade, vissa är oproportionerligt stora och vissa är spända och/eller ömma. Man kan tydligt se om en häst går i ”en form”. Den har då vad jag kallar bruten överlinje och jag återkommer till det längre ner. Vill dock påpeka att inspänning kan ibland vara nödvändigt ur säkerhetssynpunkt. Bildkälla och intressant läsning.
I form
När hästen går i form har den en funktionell biomekanik för arbete på volt och med ryttare på ryggen. Nödvändiga muskelkedjor är aktiverade och det finns en obruten överlinje. Formen kan vara lång och låg eller samlad man ser oavsett att det finns kraft och styrka hela vägen från bakdelen fram till halsbasen mellan bogarna. Ryttaren har en jämn, fin kontakt med munnen och ska kunna variera mellan hög och låg form med bibehållen kraft från bakdelen. I kroppen har följande hänt:
- Magmuskler är aktiverade. Då stabiliseras länden via bäckenet och ryggraden får support som skapar förutsättningar för bärighet.
- Bakbenen börjar kliva in under hästen och tyngdpunkten kan flyttas bakåt.
- Hästen får förutsättningar att kunna lyfta upp området mellan skulderbladen bland annat via långa ryggsträckaren och hela överlinjen blir obruten. Nacken kan sen bäras avspänt både låg och högt förutsatt att det finns tillräckligt med styrka.
Jag tycker att bilden av bruten samt obruten överlinje är enkel att förstå och översätta på häst i arbete. Man ser tydligt när hästar inte har möjlighet att lyfta upp de nedersta halskotorna eller stabilisera länden. Kraften går förlorad i ”glappen” och ryttaren kan på dessa hästar kämpa med både bakbensaktivitet och kontakt (häst som går högt knäpper av och häst som går lågt blir tung) utan vidare resultat. Så hur gör man då?
Ja, varför inte tänka som man gör på gymmet? Varför inte fundera på vilka muskelgrupper/kedjor som behöver aktiveras innan man begär någon form av samling? Och framför allt, varför ens börja i fel ände? Mitt förslag till att hjälpa hästen med funktionell biomekanik är att försöka aktivera rätt muskelkedjor. Finns flera sätt men det effektivaste är utan tvekan Equiband som hjälper till med både mage och bakben. Och NEJ, det är fortfarande ingen quick-fix.
Avslutningsvis en tydlig bild av bruten samt obruten överlinje. Bildkvaliteten är tyvärr inte den bästa men jag tycker det syns ändå. Det är samma häst med några dagars mellanrum. Översta bilden är med inspänning och på nedre bilden går hästen med equiband.
På nedersta bilden finns förutsättningar att därifrån börja plocka upp hästen i form via bakdelen, upp över ryggen och halsbasen. Allt med bibehållen kraft och styrka i länden. Hästen går i form.
Som man förstår är det alltså helt ointressant hur hästen böjer på nacken. INGENTING börjar därifrån och att börja i den änden kan definitivt påverka hästens hållbarhet och prestation åt fel håll. Vill du veta mer om hur Equiband påverkar hästen finns mängder med information här på bloggen. Kontakta oss gärna om du vill veta ännu mer.