Skrittband, vattenband och simning används allihop för att träna och/eller rehabilitera hästar. Jag får ofta frågor om metoderna och då och då möts jag av felaktiga påståenden angående effekter av träning i respektive. Som med alla metoder finns för- och nackdelar och det är viktigt att förstå hur det påverkar hästen när man väljer samt lägger upp en plan.

Skrittband
Skrittbanden kan man ofta höja så att hästen går i ”uppförsbacke”. Då kan man lätt tro att det motsvarar att gå i en riktig uppförsbacke men det är inte jämförbart. När vi eller hästarna gå i en riktig uppförsbacke så får exempelvis baksida lår och rumpa jobba rejält för att lyfta vår tyngd uppåt. När vi går på ett band så är det bandets rörelse som drar fot/hov bakåt. Så snart vi sätter ner fot/hov på bandet behövs det alltså ingen drivande kraft utan enbart stabiliserande. Däremot gör lutningen att det blir jobbigare. Musklerna behöver jobba lite mer för att lyfta benen och pulsen ökar, så för motionens skull eller till exempel viktminskning så finns fördelar med att höja lutningen. (Prova gärna ni som går på gym, jobbigare – ja men jobbigare för rumpan – nej). En annan egenskap som skrittbandet har är att gummimattan påverkar glidfasen. Glidfasen är en viktig del av stötdämpningen och när den påverkas, påverkas även vävnader. Det första som sannolikt händer (förutom att ev lösa skor i princip trillar av efter en stund på bandet) skulle jag säga är att låga leder får en ökad belastning (kan tyvärr inte hänvisa till någon studie utan enbart till en logisk känsla). Vidare så kan placeringen av bandet påverka resultatet av långsiktig användning. Om bandet exempelvis är placerat intill en vägg men hästen har ”utsikt” åt andra hållet är det sannolikt att den går lite böjd åt det hållet vilket kan påverka liksidigheten. Och eftersom hästen själv kan välja hur den rör sig på bandet så är sannolikheten stor att hästar som är oliksidiga förstärker den ojämnheten under arbete på bandet. (Liksidighet kan dock uppmuntras med Equiband).

 

Vattenband
Vattenbandet är, enligt min åsikt, ett helt fantastiskt och mångsidigt verktyg för träning och rehabilitering av alla typer av hästar. På ett unikt sätt kan man kontrollerat och effektivt öka framför allt styrka och rörlighet i önskade delar (även kondition kan påverkas positivt för många hästar) med mycket mindre belastning på ben och rygg. Genom att justera vattenhöjd och hastighet kan man skapa mycket specifika, individuella upplägg beroende på vad just den hästen behöver stärka. Motståndet i vattnet gör att hästen arbetar liksidigt och vattnet gör att glidfasen inte påverkas negativt på samma sätt. Sättet hästen arbetar i vattnet kan jämföras med det arbetet som sker vid hög samling, dvs med relativt långsamma rörelser med ”tungt motstånd”, aktiva bukmuskler och bakbenen under sig. Och dessutom utan ryttare på ryggen! Ur träningssynpunkt är detta mycket värdefullt för ridhästar i allmänhet och dressyrhästar i synnerhet. För hästar i rehab är det dock viktigt att man noga har koll på hur arbetet i vattnet påverkar hästen. Man behöver förstå vilka delar som bör påverkas, till vilken utsträckning och hur länge. Man bör ha kunskap om rehab, träning samt ha vävnadsförståelse och vävnadskänsla. Mitt råd är att ska man lämna sin rehabhäst för vattenträning bör arbetet noga kontrolleras av kompetent terapeut.
(Notera gärna, i slutet av filmen nedan går en häst på skrittband, där ser man tydligt att den går väldigt oliksidigt).

 

Simning
Simning är intressant ur tränings- och rehabperspektiv tycker jag. Att kunna träna hästar i princip helt utan belastning på benens nedre strukturer är så klart värdefullt för många hästar. Men även här finns det förutsättningar att ta hänsyn till. I simningen använder hästen en biomekanik som betyder statisk belastning på sänkt rygg. Av denna anledning brukar man avråda simning för hästar med ryggproblematik. De relativt okontrollerade och häftiga rörelserna skulle möjligen också kunna vara för påfrestande för SI-leder, höfter och kanske även bakknän under rehabilitering (har ingen studie här heller men känns logiskt när man ser filmen).

Som jag varit inne på tidigare är det värdefullt att stärka hästen i den biomekanik som den använder i sin disciplin. Med tanke på biomekaniken i simning så skulle jag säga att den träningsmetoden är bäst lämpad för travare.

 

Jag tycker absolut att alla dessa tre metoder är värdefulla för olika typer av hästar. Beroende på vilken häst, ålder, disciplin, eventuellt rehab och i så fall var i processen man befinner sig, har betydelse för vilken av metoderna så lämpar sig bäst. Det viktiga är att det finns insikt och kunskap kring så många förutsättningar som möjligt så att upplägget, metodiken och tiden anpassas för uppbyggande arbete istället för tvärtom.