Fjärde dagen in i EuroHorse och Sverigepremiären av Equiband så börjar jag skönja ett mönster – detta är hur olika människor tar till sig informationen om denna nya produkt. Man får ju inte glömma att rent generellt så är människan av försiktig natur och att nymodigheter allt som oftast möter en viss skepsis. Helt okej.

Hur som helst, väldigt många är nyfikna och de flesta förstår vad Equibandet är tänkt att åstadkomma. Alla som tagit sig tid till att lyssna på min korta förklaring om hur bandet fungerar lämnar montern med ett ”spännande” eller ”intressant” vilket gör mig mer än nöjd. Alla är dock inte per omgående på det klara med syftet och här kan det ibland bli intressanta diskussioner.

Medicinskt- och/eller fysiologiskt kunniga tar snabbt till sig informationen och av de jag hittills har pratat med har ingen ifrågasatt eller varit negativt inställda till Equiband, snarare tvärtom och eftersom hela tänket i Equiband är byggt på human idrottsmedicin är det väl inte så konstigt. En av mina första kunder är veterinär och djursjukgymnast och jag är väldigt stolt och glad över att kunna erbjuda en produkt som denna yrkeskategori förespråkar.

Häst-kommunikatörer/beteendevetare. Under denna rubrik gömmer sig flera titlar men gemensamt för dessa är att om exempelvis massörer arbetar mer med att behandla störningar i kroppen så arbetar dessa med störningar i kommunikationen/förändringar i beteende. (Hoppas att ingen tar illa upp av den beskrivningen för det är verkligen inte min mening). En del ur denna yrkesgrupp ställer sig lite frågande till hur Equiband är tänkt att fungera. Av de jag har pratat med så har flera frågat bland annat ”Hur kommer hästen undan för trycket?” Detta är en intressant fråga och har sitt ursprung ur en kommunikatorisk synvinkel i allmänhet, och att hästen ska gå undan för tryck i synnerhet, vilket så klart blir naturligt om det är det du jobbar med. Att jobba med kommunikation/beteende innebär i många fall att man med olika metoder exempelvis; belöning (positiv förstärkning) eller tryck (negativ förstärkning) vill skapa eller få bort ett beteende. Man upprepar sitt eget beteende och lär in/bort ett beteende hos hästen med hjälp av sitt verktyg. Equiband är inte tänkt att användas som ett sådant verktyg. Funktionen hos Equiband ligger i en fysiologisk respons mellan stimulerade receptorer som ger aktivitet i muskler efter kommunikation via nerver. Det är alltså inte ett beteendemönster man vill förändra, man vill förändra/supporta ett rörelsemönster.

Det tog ett tag innan jag och den första kommunikatören/beteendevetaren förstod varandra men när vi kom in på kroppsmedvetenhet och tteam-metoder så var vi plötsligt rörande överens om Equibandets syfte och funktion. Mycket intressant…

En tredje sorts reaktion kommer från de som är emot alla typer av ”hjälpmedel”. De är förmodligen väldigt duktiga ryttare och de säger oftast: ”Sånt där ska inte behövas, man ska kunna rida hästen till rätt bärighet.” Visst, i mångt och mycket håller jag med dem och i den bästa av världar så kan alla ryttare rida sina hästar till rätt bärighet. Tyvärr lever vi inte i den världen, och även om vi gjorde det, om en ryttare behöver både mycket hand och mycket skänkel för att få sin häst till bärighet är det då så fel med ett hjälpmedel som åstadkommer samma sak utan stor inverkan från ryttaren? Borde ju vara helt underbart som ryttare att bara kunna koncentrera sig på hästens teknikutveckling och få hjälp med jämn bärighet under tiden. Alla har ju så klart rätt till sin åsikt men jag tycker inte att Equiband förtjänar att klassas som fusk-hjälpmedel. Systemet är framtaget framför allt för att hjälpa hästen bära både sig själv och ryttaren på ett hållbart sätt. Träningsglädjen får man på köpet.

Nummer fyra. Man slänger ett öga på bilden, ibland mumlar något om Pessoa-sele (vilket INTE ALLS har med Equiband att göra), vill inte ha någon mer information utan går vidare. I detta fall har man redan bildat sig en uppfattning baserat på sin egen tro. Jag har absolut inget emot egna uppfattningar men jag föredrar när de är baserade på fakta.

Till sist var det även en dam som gick förbi och hojta om djurplågeri men det får vi väl hoppas att upphovsmakarna – Dr Narelle Stubbs som är: Physiotherapist, Clinician, Researcher, BappSc(PT), M.AnimST(Veterinary Physiotherapy), PhD (Equine Back Pain), Research Associate (McPhail Equine Performance Center, Michigan State University USA), Australian Equestrian Team Physiotherapist (Horse & Rider 2008-current) samt Dr Hilary M. Clayton som har, för göra en lång historia kort, varit president of the Association for Equine Sports Medicine och är medlem i The International Equine Veterinarians Hall of Fame – inte hörde…