Nuförtiden finns en uppsjö av utbildningar inom hästbranschen från gymnasiet och uppåt och från internet (om man är aktiv på Facebook) får man regelbundet tips om hur man ökar hästens hållbarhet. För 20 år sen var vi inte hälften så utbildade och upplysta och ändå drabbas hästarna fortfarande, och om jag inte är helt fel på det, till och med i ökad utsträckning av oförklarliga skador i rörelseapparaten. Hur kommer det sig? Saknas något i utbildningarna? Tar vi inte åt oss av informationen på internet? Har hästarna blivit sämre? Eller har de blivit bättre?

Här kommer mina tankar kring fenomenet…
Jag är säker på att hästarna har blivit väldigt mycket bättre (om man med bättre menar för sportslig prestation) men jag tror att det finns ett stort kunskapsglapp om hästarnas biomekanik samt vävnadsförståelse om vad som händer när detta inte funkar som det ska. Det håller inte längre att ”bara” göra/tänka som man gjorde på Flyinge och Strömsholm för 100 år sedan. Hästmaterialet för sprungit vidare för länge sedan och kräver kompletterande kunskaper och insikter för att hålla. Förr fick man till exempel utveckla en råtalang uppåt framåt medan man nu ofta får börja med att dämpa den för att nå resultat. Hopphästarna överhoppar ofta kraftig medan den ena dressyrhästen efter den andra har gångarter som ansågs överjordiska för 20 år sedan. Lägg dessutom till att båda sorter är extremt elastiska, somliga överrörliga och inte sällan är de även långbenta, vilket ger långa hävstänger dvs ännu större risk för skada. Ge dessa förutsättningar till vilken högutbildad industridesigner som helst och de tar sig för pannan inför uppdraget.

För oss hästmänniskor kan ju ”problemet” verka angenämt vid första anblicken men det kan vara så att vi missat en viktig detalj – stödjevävnaderna har inte utvecklats i samma takt som mekaniken utan behöver fortfarande lika lång tid på sig som för 100 år sen. Faktum är att dessa vävnader egentligen behöver mer omsorg och återhämtning mellan passen än de gjorde förr pga den stora belastningen när hästen tränas. De tidigare rekommendationerna och uppläggen kring träning behöver troligtvis revideras och det går definitivt inte att köra tuffare än förr bara för att hästen verkar ha förmåga och arbetsvilja. Vävnaderna håller helt enkelt inte för det. Här ytterligare två blogginlägg som berör insikten om hållbarhet och unga hästar. Länk 1 & länk 2. Den ena handlar visserligen om travhästar men det belyser samma problematik – att insikt och kunskap om vävnader sannolikt brister. Snubblade även över en film, vet dock inte vem som står bakom den men tycker den har en poäng värd att delas här. (hypermobile = överrörlig)

Tillbaks till ridhästar och vi tar som exempel hästens rygg. På dåtidens hästar kunde man i hästens utbildning lära den att bära sig själv (och ryttaren) efter man ridit in den. Förr eller senare fick man ihop den och tog det lite tid så va det inte hela världen. Eftersom hästarna generellt hade betydligt mindre både rörlighet och gång så påfrestades heller inte vävnaderna i sina ytterlägen gång på gång under passet och belastningen låg innanför rimligt slitage för uppbyggnad. På många av dagens hästar tror jag inte att detta upplägg funkar. Jag tror man behöver lära dem att hitta rätt muskler och biomekanik att bära sig med innan vi sitter upp. Överrörlighet + stora rörelser + svaga/okoordinerade muskler + vertikala tillväxtzoner i ryggkotorna som sluter sig sent borde vara ett säkert recept på problem om det inte hanteras på rätt sätt.

Under årens gång även tagits fram intressanta produkter som ligger helt i tiden med utvecklingen av hästarna. Dessa produkter fortsätter där traditionellt tänk, enligt mig, inte längre räcker till. Det finns säkert fler men här vill jag lyfta fram Equiband, Biolight samt även Razerskon/Propadsulan (som jag själv inte provat men är fullt övertygad om deras funktion och tycker den är värd att tas upp i sammanhanget). Produkterna kan var för sig eller tillsammans enkelt användas av vem som helst i syfte att öka både hållbarhet och prestation. Vill man dessutom sätta sig in i hästens biomekanik och skaffa sig vävnadsförståelse så kommer man lättare kunna få dessa topphästar att högprestera och ändå ligga innanför gränserna för vad vävnaderna tål.

Vi går tillbaka till ryggen och tittar på hur Equiband kan hjälpa hästen med framför allt hållbarhet. Att börja jobba den unga hästen med Equiband innan uppsittning tror jag kan vara avgörande hållbarhetsmässigt för vissa individer. En enkel, skonsam, av veterinärer framtagen produkt för att hjälpa hästar bland annat med att:

• ”Hitta” och aktivera sina bålmuskler så att ryggkotorna stabiliseras (studie) samt ryggmusklerna inte behöver påfrestas med statiskt bärande.
• Stabilisera länden i ett läge där det blir goda förutsättningar för kraft och styrka bakifrån.
• Uppmuntra hästen att kliva in under sig och därmed ytterligare förbättra bärande förutsättningar.
• Förbättra balans och liksidighet.

Utan att vara unghästutbildare så låter de förutsättningarna som rena drömmen att bygga vidare på och hade jag varit ägare till en toppstammad, unghäst hade jag inte tillåtit inridning utan magbandet på Equiband.

För att göra en lång historia kort angående Biolight så kan olika program hjälpa hästen på olika sätt. Bland annat med att göra arbetspasset kortare med bibehållen intensitet vilket skonar vävnaderna samt även hjälpa vävnaderna i återhämtningsfasen. Båda sätt kan så klart bidra till hästens hållbarhet och i förlängningen prestation.

Razerskorna och Propadsulorna har jag som sagt inte använt men om de fungerar som de ska – vilket också användare vittnar om – så kan de bidra till att vävnader inte belastas i ytterlägen, att strålen kan fungera som tänkt i biomekaniken, samt att hästarna kan utnyttja sin kraft (har bland annat med golgis senorgan att göra, googla gärna om du vill veta mer).

Hur som helst, hästvärlden är ganska konservativ och det är absolut inget fel med traditioner och välbeprövad kunskap jag tror bara att den behöver kompletteras. Vad hjälper det till exempel att rida som en gud om hästen är överrörlig i sina leder? För att göra anatomi och biomekanik mer intressant och relevant behöver den informationen utökas från ”så här ser en led ut” samt ”så här förflyttar hästen sina hovar i skritt” till att exempelvis även innefatta ”så här blir det när det blir fel” samt ”vad händer med biomekaniken när hästen inte kan använda ländryggen korrekt”. Det är först då som det verkligen blir intressant och förståelsen för hur man kan påverka hästens hållbarhet ökas.

Jag får både berättat för mig och träffar hästar som har bekymmer i ryggen som de inte borde ha i sin låga ålder. För min del bekräftar det till viss del mina tankar angående de moderna hästarnas nedärvda egenskaper samt att kunskapen om hur vi hanterar dessa bör ökas. Jag tror att duktiga ryttare/unghästutbildare + biomekanik- & vävnadsförståelse + rätt hjälpmedel är ett vinnande koncept för moderna, hållbara hästar i framtiden. Vad tror du?