Jag möter då och då hästar som jag liknar vid biomekaniska sladdhärvor. Det har knutit ihop sig och det påverkar framför allt hur hästen fungerar i ridning. Orsakerna kan vara många, allt från dålig balans, oliksidighet, olika typer av ”låsningar”, utrustning, smärta/smärtminne, sned ryttare osv. Vad orsaken än må vara så påverkas hela hästens biomekanik och inte sällan är både häst och ryttare frustrerade. Fullt förståeligt. Min puls ökar av blotta åsynen…
Av någon anledning så hör man ibland att ”allt kan ridas loss” vilket jag inte alls håller med om. Att försöka öka rörligheten i ryggen samtidigt som man sitter på den minskar chansen att lyckas betydligt, och detsamma gäller halsen. Vi försöker böja och öka rörligheten i en stel hals men inte förrän vi fått nacken i önskad position med, i vissa fall, tveksamma metoder. Det funkar inte heller särskilt bra. Istället blir knuten bara hårdare och hårdare…
Prova gärna, sitt med neutral nacke och lägg örat mot axeln, notera hur det känns och hur långt du kommer. Jämför sen hur det känns när du först böjer ihop nacken och trycker in hakan mot bröstet – hur långt kommer du nu? Och var och när börjar det strama obehagligt? Vi hästmänniskor vill gärna lösa hästens problem men vi vill helst göra det på våra villkor och på ett visst sätt (kanske behöver det se snyggt ut vad vet jag). Hur som helst och som jag ofta påpekar så beror missförstånden om hur man bäst löser dessa knutar inte på illvilja utan på bristande kunskaper om anatomi, träningsfysiologi och inte minst biomekanik.
I min värld, för att lyckas bäst med dessa knutar, gäller att först och främst identifiera dem. Vad är det som inte funkar? Sitter ”felet” hos hästen, hos utrustningen, hos ryttaren eller är det en kombination? Plocka av all utrustning och se hur hästen rör sig på lina i båda varv i alla gångarter helt på egen hand. Detta tycker jag för övrigt kan vara ett bra sätt för alla tränare att göra när de träffar ett nytt ekipage. Hur rör sig hästen utan ryttare, vilket varv har den svårt för, har den egen balans, vilket varv är det sannolikt att den behöver mer stöd i, kan det sammanfalla med att ryttaren viker sig i sidan i ena eller andra varvet osv. Här finns MASSOR med intressant information att ha nytta av!
Och när man gör detta, dvs longerar, BROMSA! De flesta longerar alldeles för fort och då går man miste om mycket information om hästens rörelsemönster och balans som kompenseras/maskeras av den höga farten.
När man analyserat knuten är det dags att börja nysta och sakta men säkert lösa upp. Om det visar sig att hästen exempelvis har svårt att fatta rätt galopp lugnt och balanserat med ryttare på ryggen men klarar det fint på egen hand – funderar då ut var problemet sannolikt sitter och ta en liten bit i taget. Om hästen exempelvis har svårt att böja halsen – skit i hur den bär nacken och hjälp hästen att böja enbart där det är stelt.
Exempel: Jag jobbar nu med ett ponnyekipage där ponnyn är stel i halsen samt slår upp huvudet och rusar in i galopp. På egen hand kan klarar ponnyn att hantera problemen och den har inte ont någonstans. Med ryttare på ryggen blir det svårt att få den att böja halsen på rätt ställe och i galoppen handlar det främst om dålig balans samt om stressminne (myntar härmed ett nytt begrepp och jag tror ni förstår vad jag menar) Planen är nu att ryttaren ska jobba med Equibodybalance för att aktivt stretcha halsen samt lära ponnyn att lugnt fatta galopp enbart på röstkommando. Detta arbetet sker från marken. Därefter kommer vi gå vidare så att ryttaren kan från trav i lätt sits ge samma kommando från ryggen och när ponnyn har fallit in i lugn galopp kan ryttaren mjukt sätta sig ner och börja samla ihop. Lugnt och fint och balanserat. En knut i taget…
När man upplever att hästen har problem med det ena eller det andra så är det sannolikt att man snabbare kommer tillrätta med besväret om man tänker brett och utanför boxen. Ridsportvärlden är extremt duktig på att försöka hitta tekniska lösningar på hästarnas problem och om inte veterinären hittar nåt fel på hästen så räknar man med att hästen SKA klara ditten eller datten. Men hästen är så mycket mer än så och lägger man dessutom till att den ska funka med både utrustning och ryttare så blir nästan frågeställningen oändlig. Har hästen styrka, rörlighet, kondition, balans, ”mental kapacitet”, passar utrustningen hästen, passar utrustningen ryttaren, funkar kommunikationen ryttare – häst, har ryttaren balans, är ryttaren rak, kan ryttaren ge stöd på rätt ställe, kan ryttaren ge eftergift på rätt ställe, tycker hästen att det är roligt, tycker ryttaren att det är roligt?
Att tänka utanför boxen, att hitta knutar, analysera dem och börja nysta är extremt inspirerande och givande. Jag ser hur hästarna börjar fungera. Jag ser hur deras människa ser att de börjar fungera. Och framför allt, jag ser att de börjar ha roligt tillsammans.
