När jag skriver knä så menar jag bakknä. Hästen har ju egentligen inga framknän även om det är lätt att tro det, hästens ”framknän” är faktiskt samma struktur som våra handleder men det kan jag säkert skiva mer om nån annan gång, nu var det ju bakknäna det handlade om…

För några veckor sedan när jag bestämde mig för att det var dags att förse Nibbe Blå med broddar dygnet runt så tyckte jag även att det var lämpligt att sätta på boots för att skydda honom. Han är lite klumpig och vi har redan haft ett ordentligt balltramp nyligen så boots fick det bli.

Bootsen, två par enkla billiga men ack så effektiva, har han nu traskat omkring med i sin stora hage större delen av dygnet i cirka en månad. Förutom att skydda honom så har han därmed även fått extra styrketräning för bakbenen eftersom han (för att inte säga alla hästar) lyfter bakbenen något mer med boots än utan.

För Nibbes del är detta jättebra, han behöver stärka sina bakknän och härom dagen när jag tömkörde så såg jag en tydlig förändring som bevis på att musklerna fått jobba lite extra.

Han har fått ha bootsen på sig i hagen och även när jag jobbar honom från marken. Under ridning så har jag tagit av dem för dels för att inte överanstränga vävnaden och dels för att jag har ett annat syfte med ridpassen. Om man vill stärka sin häst på detta sätt och den inte har tillgång till en stor hage som skapar naturlig rörlighet (eller en skrittmaskin) så tycker jag att det är ok att ta på boots i detta syfte när man rider ut på längre skritturer. Jag tycker att det är viktigt att ha ett syfte med varje träningspass och eftersom jobben i ridhuset i första hand är till för att lösgöra honom samt bygga upp en grund för kommande konditionsträning så vill jag inte lägga till även ”knä-träning”. Är ni med hur jag tänker?

Förutom styrketräning så är detta även en mycket bra rehabmetod för hästar som har haft en skada i något bakben. Det krävs inte särskilt lång skadetid för att hästen ska lägga till med ett nytt rörelsemönster för att slippa smärtan och många gånger så väljer den, för att undvika böjning av exempelvis knä eller has, att lyfta och nästan svänga ut benet med muskler högre upp i benet istället. När hästen sen har befäst den nya rörelsen så har man två problem, dels ”smärtminnet” i musklerna och dels ett nytt felaktigt rörelsemönster. Ju tidigare man kan få hästen att använda sitt normala rörelsemönster desto bättre. Är hästen svullen i anslutning till en led är det väldigt smärtsamt för den att böja men när svullnaden har gått ner är det bra om den börjar ”våga” återfå rörligheten. I detta läge kan det vara bra att hjälpa till med boots eller dylikt.

När det gäller att använda vikter i detta syfte så tycker jag att man ska vara försiktig och inte laborera med det själv utan endast i samråd med veterinär eller annan utbildad inom området rehab.