Obs! Kan eventuellt innehålla känsliga bilder.

Julafton förra året kom tidigt för min del. Det började med en bild på facebook och slutade med att jag trött men överlycklig under sammanlagt sju timmar fick SE och KÄNNA vad jag stått och palperat och behandlat från utsidan under alla år. För många säkert makabert och otänkbart men för mig som terapeut gick en dröm i uppfyllelse!  För er som undrar kan tilläggas att allt skett enligt ordning. Hästen är slaktad till sk husbehov och till stora delar uppäten av familj, hundar och katter.

Hur som helst, jag tänkte att det säkert finns fler än jag som är intresserade så därför blir det här ett blogginlägg. (ber på förhand ursäkt för att bilderna inte är så ”snygga”. Det va ett tunga och kladdiga timmar och inte alls så snyggt och ordnat som det är i anatomiböckerna. Så här ser verkligheten ut helt enkelt och den är ju inte alltid så tillrättalagd alla gånger 😉

När jag kom hade de redan tagit ut alla tarmar och organ men varit snälla och sparat hjärtat och lungor. Hjärtat på en vanlig häst väger runt 3-4 kg (vi antar att det gäller hjärtat på bilden) vissa fullblod kan ha hjärtan på upp till 6 kg och en av världens snabbaste galoppörer Secretariat antas ha haft ett exeptionellt stort hjärta på runt 10 kg, dvs ca tre gånger större än det på bilden = hade fyllt nästa hela skottkärran.

Som jag tidigare beskrivit så är hästar extrema atleter. De har en makalös syresättningsförmåga vilket är en förutsättning för långvarigt arbetet med hög intensitet. När en vältränad galopphäst går för fullt forsar det ut blod genom aortan som skulle kunna fylla ett 180 liters badkar på 35 sekunder. En vältränad man behöver 6 minuter för samma bedrift. Zzzzzzzz…. ;D

Samma gäller luftintaget. När en vältränad galoppör drar in luft motsvarar suget en normal dammsugare och skulle därmed blåsa upp ett ballong på 180 liter på 8 sek. Förutsatt att inte en nosgrimma sitter knas och täpper till vill säga…

Eftersom huvud och hals inte heller fanns kvar så började jag med att ta mig an bogen. Målet va att ta mig in till så många leder som möjligt. Jag hade förhoppningar om att kunna skala av muskel för muskel men det var bara att glömma. Allt sitter verkligen ihop och det va ibland till och med svårt att identifiera vad som va vad.

Här är bogen sedd från utsidan. Benet är kapat så det är bara själva bogen kvar. Tur för annars hade jag nog knappt kunna lyfta den. När jag skulle vända den fick jag ta i ordentligt. Hästens kroppsdelar är verkligen tunga och det är väldigt stor skillnad på vad muskler och fett väger.

Utsidan är inte så jättespännande egentligen, om man däremot vänder på bogbladet (scapula)  så får man se ett stort blodkärl som kan ställa till det.

Blodkärlet är stort som vår tumme ungefär och man ser det i mitten av bogen på stora bilden. Härifrån förgrenar det sig sedan neråt och försörjer frambenet med blod. Jag har träffat på ett par hästar med symptom i ett framben i form av att de ”inte få det med sig”. När jag kikat på dem med värmekameran har jag sett cirkulationsstörningar, dvs det problematiska benet är betydligt kallare än de andra (som på bilden till vänster).

Min slutsats av bild och övriga symptom är att det sannolikt är problem med blodförsörjningen ner i benet och på just denna häst kunde vi avhjälpa problemet med Biolight-/massagebehandling och stretch. På bara en vecka försvann både cirkulationsstörning (högra bilden) och övriga symptom. Många hästar har problem med rörlighet och ”tighta” bogar och blir det tillräckligt tight är min uppfattning att det troligtvis kan orsaka cirkulationsstörning.

Vidare in mot bogleden kunde jag frilägga biceps brachii och här kom första stora överraskningen. Vilken massiv sena som löper över bogleden framtill! Man förstår att den har stor kapacitet att lagra rörelseenergi och en bra funktion/elasticitet bör vara mycket viktigt för frambenets rörelse framåt (senan dras ut i läget när hästens ben är i marken och hästens framdel rör sig framåt. Då lagras rörelseenergi i senan. När hoven sen lättar från marken kommer senan dra ihop sig och hjälper därmed hela nedre delen av benet framåt). Lägg gärna märke till alla olika typer av bindväv som finns i bilden också. Fascinerande!

Sen fortsatte jag genom fascior, muskler och ledkapsel in till bogleden. Denna led är den enda leden i frambenet som hästen aktivt kan röra, och ta större belastning i, i alla riktningar. Att leden är skapad för detta blir väldigt tydligt när man ser på ledytorna.

Men för att detta ska funka behöver hästen tillgång till god rörlighet i bogen. Vid rörelseinskränkningar kan förutsättningar för bogen att ”ta vikt” i olika lägen minska vilket kan leda till att andra leder får ta belastning i riktningar som de inte är lämpade för (utförligare beskrivning i mina workshops). ”Kulan” på bilden tillhör överarmsbenet och ”skålen” tillhör bogbladet. Bildkälla

Det  sista jag gjorde med bogen var att skrapa rent så mycket som möjligt av musklerna på bogbladet och vad som förvånade lite var att benkammen mitt på framsidan av bladet var betydligt högre än vad jag trott. Det känns inte som att muskeln skulle vara så djup när man palperar från utsidan men kammen på bilden är säkert sex-sju cm hög. Trodde också att brosket på ovansidan skulle vara större, tjockare och ”stummare” än vad det var.

Efter tog jag mig in i armbågsleden som var det sista leden som fanns kvar på frambenet. Inte så kritiskt område för hästen och böjsenor och kotled fanns som tur var kvar på bakbenet som kommer längre ner. Nedan en bild på ryggen. Tycker man ser ganska tydligt att det är en annan karaktär på bindväven i ländryggen och det är ju där som hästar ofta får olika sorters problem. Kroppen kan inte ”stärka sig själv” med muskelvävnad utan behövs det förstärkning någonstans och hästen (eller människan) inte får hjälp i området med funktionell träning så bildas istället inlagring av bindväv i området (jmf ”gamnacke-knölen” på humansidan). Bindväven kan alltså på sätt och vis göra hästen ”starkare” men det sker på bekostnad av flexibilitet och därmed funktion.

Ökad bindvävsinlagring ser jag ofta på hästar med illa anpassade sadlar. Värsta exemplet hittills var en islandshäst som gått turridning i flera år med bomlös sadel. För denna häst var bomlös sadel förödande och som synes har kroppen fått bygga upp ett rejält bindvävsskydd i ryggen.

Över hela ryggen vill man ju gärna se väl utvecklade muskler där ryggraden i princip ligger ”nersjunken”. Friska, starka, icke palpationsömma ryggmuskler är så klart a och o för alla hästars hållbarhet och jag blir lika glad varje gång jag ser det hos hästarna jag möter.

Ryggraden var alldeles för svår att ta sig in i med de redskap jag hade tillgång till men jag hade jag gett mig den på att komma in till den mytomspunna SI-leden. Och som jag fick kämpa! Jag skar och drog och högg och slet och efter ca 15 minuter fick jag äntligen isär ledytorna.

Ledytan på bilden är den som sitter på undersidan av ena bäckenvingen. Som synes är det inte alls samma typ av friktionsfria, broskbeklädda ledyta som finns i andra typer av leder. Ytan är skrovlig och de kraftiga ligamenten som höll ledytorna på plats bröts till slut av likt extremt kraftigt papper, dvs utan elasticitet. Detta tyder på att rörligheten i detta område är minimal och ska vara minimal. I min värld beror sällan problem i området på att SI-leden ”sitter fast” och att få upp rörligheten här genom att ”knixa till” borde vara en omöjlighet. Misstänker ni att det finns problem i området så gör hästen en tjänst och få den ordentligt kollad av veterinär innan någon ”knixar till”.

Nästa led på tur blev höftleden. Den är den enda leden i bakbenet som hästen aktivt kan röra i alla riktningar och är så klart viktig för hållbarhet och prestation. Den här leden misstänker jag är underdiagnostiserad i rörelsestörningar/hältor. Hästen har många muskler i området och kan relativt lätt kompensera för rörelseinskränkningar och smärta här. Min egen travare lyckades till exempel starta i flertalet lopp med höga placeringar med höftledsinflammation vilket hade varit otänkbart med till exempel en kotledsinflammation. Den här leden ser lite annorlunda ut eftersom den har ett ligament inne i leden som kommer rakt ut från respektive ledyta.

Innan jag gav mig på knät så ville jag kika mer på musklerna i bakdelen. Här en bild på rumpa och lår. Inget finlir som synes utan det var bara att försöka ta sig inåt. Det vita på bilden är senstråket mellan gluteus superficialis och gluteus medius så här har jag hamnat mitt i hästens ”motor”. Till höger om senstråket är det muskler som tillhör baklåret och intressant tycker jag att det var så stor skillnad på muskelvävnaden i de olika musklerna. Tittar man noga så ser man betydligt mer bindväv i baklåret. Bindväven har vissa fördelaktiga egenskaper för totala muskelkraften och då framför allt i muskler med stort rörelseomfång vilket dessa muskler har jämfört med gluteusmusklerna. Mer om det en annan gång kanske men intressant är det i alla fall.

Lite cool närbild tycker jag. Nästan helt ”ren” muskel och ordning och reda på strukturerna i senvävnaden. På bilden under, från muskler i baklår, helt annorlunda med bindväv överallt ut trots att musklerna bara ligger några centimeter från varandra.

En till bild på baklåret, tycker det är fascinerande med alla olika typer vävnader och hur de hänger ihop. För mig blir det ganska tydligt att man till exempel med rätt sorts kinesiotape samt tapeteknik absolut kan påverka underliggande vävnad på olika sätt.

Här har vi tagit ut fileérna, dvs höftböjarna (psoas major/minor) dessa sitter på undersidan av ländkotorna och fäster på lårbenet (fileérna sitter alltså inte ovanpå ryggen. Det är ffa longissimus dorsi som sitter där och utgör det som vi kallar ryggbiff).

Vidare ner mot knät. Inte helt okomplicerad led och inte det bästa arkitektoniska bygget heller. Leden stabiliseras av muskler, sidoligament, korsband och menisker. På framsidan av leden sitter patella som förutom att utgöra skydd även har som uppgift att förlänga hävarmen så det bli bättre rörelseekonomi runt leden. Välfungerande knä och kraftöverföring från bakdelen är beroende av stabilitet i ländryggen och sambandet mellan rygg och knä gör att ”rygghästar” ibland blir ”patellahästar” och tvärtom. Bildkälla

Här har jag kommit in i knät och man ser hela knät på nedre bilden (patella borttagen) och på de övre bilderna kan man ana ett sidoligament i det vita stråken i den lite gulare bindväven.

Menisker och kapat korsband. Notera gärna kärlen till vänster i bild dvs på baksidan om knät.

Patella

Efter knät fortsatte jag neråt till hasen. Glidlederna var helt omöjliga att komma in till med mina redskap men jag kunde kika runt hasspetsen, dvs hälbenet. Blev lite fascinerad över den kraftiga vävnaden just kring spetsen. En ordentlig förstärkning av senan längst ut som tillhör ytliga böjsenan på bakbenet.Senan innanför, som fäster på hälbenet, tillhör vadmuskeln (gastrocnemius)

Längre ner på benet kom ytliga- och djupa böjsenan samt gaffelbandet.

En liten överraskning var faktiskt att den djupa böjsenan löper genom ytliga på ett ställe.

Därefter var det dags för kotan. Den rundade delen som ligger längst ner i bild tillhör skenbenet och den som ligger ovanpå är kotbenet. Benen till vänster är kotsenbenen och det blir ju väldigt tydligt att de liksom tillhör leden och inte ligger utanför ledkapseln på något sätt. Notera gärna ligamentet mellan skenbenet och kotbenet, även här ser man att det ligger innanför ledkapseln och att ett irriterat ligament kan påverka leden och sannolikt orsaka ledinflammation. När man ser hur ledytorna är utformade, inte minst med ”kammen” i mitten på skenbenet och ”skåran” i mitten av kotbenet, så kan man räkna ut att det inte är meningen att denna led ska belastas i vilket läge som helst.

Avslutar med en bild på bild på ett rejält fettlager. Det var en ganska rund häst med andra ord.

Hoppas det varit intressant. Själv var jag lyrisk som ni säkert förstår. Dela gärna länken men bilderna är inte tillåtet att använda för eget bruk.