”Hej, jag vill gärna att du kommer och tittar på min häst för det är nåt som inte stämmer. Vi har varit hos veterinär och dom hittade inget. Ryggen är också kollad och den är frisk.”

Så här låter det titt som tätt och när jag väl träffar hästen så hittar jag ofta tillstånd i ryggen som är bidragande orsak till problemen. Att hästen är frisk i ryggen behöver alltså inte betyda att där inte finns bekymmer. Hästens rygg behöver vara både frisk och funktionell för att hålla sig problemfri. Det är först då vi har en häst som kan prestera.

Innan jag går vidare på vad jag bedömer som funktionell rygg vill jag snudda vid ämnet röntgen. Personligen tror jag att många hästägare tar lite för precisa beslut baserat på röntgenfynd (alternativt avsaknad av dessa). Det är tyvärr inte riktigt så enkelt. Jag var på Horses Inside Out konferens i våras och där hade Dr Renate Weller en föreläsning om bland annat röntgen och hur hon tolkar olika fynd. Eller kanske framför allt hur SVÅRT det är att avgöra om fynden är relevanta för hästen och dess fortsatta karriär. Ett fynd behöver inte betyda att det har stor betydelse och inget fynd behöver inte betyda att där inte finns något som kommer ha stor betydelse. Fundera gärna på det en stund. Vidare sa hon att ska man verkligen göra en riktig röntgenundersökning behöver man ta uppemot 150 plåtar för att få med alla vinklar och vrår. Och så tolkning på det. Inte helt enkelt alltså. Hon nämnde också några intressanta siffror men jag har ingen länk på studie på dessa (ni får helt enkelt tro mig eller ej) Av hästar som hade ryggproblem fann man även att 70% hade hälta och på hästar med hälta hittade man ryggproblem på 32% av hästarna.

Högst intressant alltså att se till att hästen har en frisk och funktionell rygg. Och hur definierar man då det? Ja, frisk skulle man väl kunna kalla en rygg som saknar skada och/eller andra sk patologiska (sjukliga) tillstånd. När det kommer till funktionell rygg så finns säkert personliga tolkningar av det men det jag vill se hos hästarna jag träffar är:

• Passiv rörlighet i ryggraden – Detta innebär att ryggraden har viss svikt samt rörlighet ”uppåt” och åt sidorna vid provokation. Det här kollar jag med hjälp av rörlighetstester när hästen står uppställd.
• Aktiv rörlighet i ryggraden – Detta innebär att hästen själv kan/väljer att utnyttja sin fulla rörlighet på egen hand. För detta använder jag mig av min metod Equibodybalance vilket är ett fantastiskt verktyg för att utvärdera hästen i rörelse. Jag tittar på om hästen kan länga hela överlinjen obehindrat, hur den använder huvud och hals, hur den kan böja ryggen i sidled och rotation samt många fler parametrar. Om det finns rörelseinskränkning någonstans kommer det förr eller senare få konsekvenser för hästens hållbarhet.
• Oömma muskler i ryggen – Vid palpation bör hästen helst vara helt oöm i ryggen. Muskler kan bara försvara sig genom att dra ihop sig och en ihopdragen muskel i ryggen ger rörelseinskränkning vilket ger konsekvenser för rörelsemekaniken. I vissa fall kan det upplevas som hästen låser hela överlinjen. Vid ömhet i ryggen ber jag alltid om att få kolla sadeln. Sadeln är ofta bidragande orsak till ryggproblem och jag ser till exempel ofta sneda sadlar där snedheten stämmer överens med hästens bekymmer. Dessa snedheter hittar jag på nya, gamla, dyra, billiga, nyomstoppade och även helt nyutprovade sadlar.
• Elastiska muskler i ryggen – Elastiska muskler ger hästen utrymme att fullt utnyttja sin rörlighet.
• Liksidiga muskler i ryggen – oliksidighet ger alltid större eller mindre dysfunktion vilket påverkar hur hästen använder resten av kroppen och därmed även hållbarhet och prestation.

Naturligtvis tittar jag även på hur resten av hästen ser ut och fungerar och behandlar det som behövs med kombinationer av djupvåg, laser, massage, stretching, kinesiotape och mobilisering. Slutligen behandlas hästen även i rörelse med hjälp av Equibodybalance, oftast tillsammans med Equiband, som gång på gång visar sig ge fantastiska resultat. Vid behov gör vi upp en längre behandlingsplan där hästägaren även får lära sig att behandla hästen med Equibodybalance på egen hand.

Med lite vilja kan man säkert tolka detta som att jag är kritisk till veterinärernas bedömning eller att jag tycker att man ska kontakta mig eller annan terapeut istället för veterinär men det menar jag definitivt inte. Det är helt rätt väg att först låta en veterinär gå igenom hästen när man misstänker problem i rörelseapparaten. Och när veterinären har uteslutit skador, inflammationer eller andra patologiska bekymmer kan man gå vidare för att få igång eller återställa funktionen i ryggen.

Avslutningsvis så kan det så klart även vara läge att kolla igenom hästens ryggfunktion efter konstaterad och utläkt skada. Inte sällan har funktionen påverkats negativt eller kanske rent av varit en utlösande faktor till det uppkomna problemet. Eller ännu bättre, tänka förebyggande och boka in regelbundna behandlingar för att hålla ryggen frisk, funktionell och stark.