Musklerna i rörelseapparaten (även kallad skelettmuskulatur) kan utgöra uppemot 60% av hästens totala vikt och deras uppgift är att:

• Skapa rörelse
• Stabilisera leder i rörelse
• Skydda inre organ

Även om muskler varierar i utseende och egenskaper så har de alla gemensamt att de är uppbyggda enligt samma princip med muskelvävnad i mitten som skapar rörelsen och senor i ändarna som fäster i skelettet.

Plockar man isär muskelvävnaden i mindre och mindre beståndsdelar så kommer man så småningom fram till muskelfibrerna och det är här det börjar bli intressant ur träningsfysiologisk synpunkt. Hästen har tre olika sorters muskelfibrer som alla har varierande egenskaper. Det finns ingen häst eller muskel som endast består av en, eller ens två sorters fibrer utan alla muskler innehåller samtliga fibertyper. Däremot skiljer sig sammansättningen åt beroende på hästens ras, ålder, kön, musklernas belägenhet samt vilka fibrer vi stimulerat genom träning.

Typ I
Dessa fibrer arbetar i princip bara i närvaro av syre (aerobt). De reagerar relativt långsamt, har liten diameter och kan därför inte utveckla så mycket styrka (explosivitet). Till deras fördel är de mycket uthålliga vilket är önskvärt i discipliner som innehåller moment med lång duration på relativt låg intensitet (dvs det är inte så jobbigt men aktiviteten håller på ganska länge). På grund av sin reaktionstid kallas de även långsamma fibrer och beroende på den rika förekomsten på blod i dessa muskler ser man ibland även benämningen röd muskulatur.

Typ IIA
Dessa fibrer kan arbeta både med och utan tillgång på syre. På grund av sin korta reaktionstid och bredare diameter kan de vara mycket explosiva. Dessutom har de relativt hög uthållighet. De svarar mycket bra på stimulans och beroende på hur vi tränar kan vi påverka vilken typ av energiomsättning (aerob eller anaerob) fibrerna ska bli bäst på.

Typ IIB
Dessa fibrer är typ I fibrernas raka motsats. De arbetar i princip utan tillgång på syre (anaerobt). De reagerar snabbt, har bred diameter och är därför explosiva men uthålligheten är kort. 

Båda typ II fibrerna går under benämningen snabba fibrer och på grund av den mindre mängden cirkulerande blod kallas muskler med hög andel snabba fibrer även för vit muskulatur.

Muskelfiberrekrytering
När en muskel arbetar används aldrig alla muskelfibrer samtidigt. De fibrer som arbetar är dock aktiverade enligt ”allt-eller-inget” principen. Det innebär att vid mindre rörelser är ett mindre antal fibrer rekryterade men de som är aktiverade arbetar med full kapacitet. När hästen börjar röra sig rekryteras först typ I-fibrerna, därefter läggs typ IIA och typ IIB till efter hand som intensiteten ökar. Vid maximal hastighet har i princip alla muskelfibrer aktiverats. I slutet av en tävling med hög intensitet är det troligt att stor del av de fibrer som fått arbeta ända från start börjar tröttas. För att de senast rekryterade fibrerna ska kunna ”ta över arbetet” på ett effektivt sätt krävs det att de har blivit stimulerade under träning. I praktiken innebär detta att för att ha effektiva typ IIB-fibrer så behöver man lägga in anaerob intervallträning i träningsupplägget.

Visste du att:
Det är ”allt-eller-inget” principen som gör att vi människor exempelvis kan drabbas av åkommor som musarm. En liten rörelse som till synes inte borde orsaka några problem blir efter en tid mycket smärtsam då de få muskelfibrer som uträttar arbetet blir kraftigt överansträngda.

Hur arbetar musklerna?
En muskel kan skapa kraft på tre olika sätt:

• Genom att dra ihop sig (koncentriskt arbete) – som när du med armen lyfter en vikt från höften mot axeln. Exempel på när hästen använder sig av denna typ av muskelkraft är i klättring i uppförsbacke eller i avsprånget över ett hinder.
• Genom att hålla emot under tiden som den länger sig (excentriskt arbete) – som när du håller emot samtidigt som du sänker armen med vikten från axeln mot höften. Denna typ av belastning är den som genererar mest träningsvärk och för hästen är det framför allt bogarna, i klättring nedför samt i landningen efter ett hinder, som arbetar på detta sätt.

Koncentriskt- och excentriskt arbete är vad man kallar dynamiskt arbete, dvs det finns en rörelse (dynamik) i arbetet. Detta gör att musklerna har god blodförsörjning och syretillförsel under arbetet.

• Genom att hålla emot utan rörelse (isometriskt arbete) – som när du håller en vikt stilla mitt emellan höft och axel. Denna typ av belastning kallas även för statiskt arbete. Den konstanta anspänningen i den här typen av muskelarbete gör att genomblödningen kraftigt begränsas, mjölksyra ansamlas i stora mängder, muskeln kan krampa och det finns risk för skador. Inom humanidrott finns det moment där statisk muskelkraft används ex, gymnastik, simhopp och sprinterstarter men det finns ingen anledning att utsätta hästar för denna typ av muskelarbete då statisk muskelkraft inte används i något tävlingsmoment för hästar.

Tänk på att:
Ibland kanske vi utsätter hästarna för statisk spänning utan att veta om det. Exempel: En häst som går med korta inspänningstyglar och kämpar emot har en statisk spänning nackmusklerna. En häst som försöker komma undan sin dåligt anpassade sadel har statisk spänning i ryggmusklerna. Även simträning utsätter ryggen för ett visst mått av statisk spänning och rekommenderas därför inte heller till hästar med ryggproblem.