När jag jobbar hästar med Equiband och Equibodybalance så brukar det oftast komma en tidpunkt då jag och ägaren tittar på varandra, nickar och bara ler. Något har ändrats. Stegen har blivit mer kraftfulla, halsen har blivit längre, ryggen har blivit rundare, volten jämnare. Det ”svingar” och allt har liksom fallit på plats. Men vad? Och hur? Och så snabbt? Ofta är det hästar där man under lång tid har försökt komma till rätta med en dysfunktion. Hur kommer det sig då att det helt plötsligt bara funkar? Tänkte ge mig på en möjlig förklaring…
När vi märker att något inte rör sig som vi önskar på hästarna så är det vanligt att vi, fullt förståeligt, söker felet där det är. Det kan vara en bog som gärna puttas ut i ena eller andra varvet eller att hästen lägger huvudet på sned eller kanske skjuter ut ena höften. Och visst kan det vara så att hästen har bekymmer just där men väldigt ofta härstammar problemet från någon annanstans. Hästen försöker helt enkelt att lösa problemet med rörelseinskränkning på ena stället med att ta ut mer rörlighet på ett annat. Vårt problem är alltså hästens lösning på sitt eget problem.
Exempel: Om hästen har svårt att forma sig efter volten genom bålen så blir det lättare för den ta ut hela den ”böjen” i området mellan hals och bog. Detta upplever vi då som att den skjuter ut bogen. Att då år efter år kämpa med att försöka trycka in bogen kommer inte hjälpa, det är inte där problemet sitter.
Hästen består, som alla förstår, inte av olika delar som jobbar var för sig. Allt hänger ihop och allt behöver jobba ihop för att biomekaniken ska fungera för hållbarhet och prestation. Man kan enkelt förklarat säga att det finns tre viktiga ”kopplingsstationer” i hästens kropp som är extra beroende av att helheten fungerar. Nacken, området mellan hals och bål samt leden mellan länd och kors. På vissa hästar är det väldigt tydligt att delarna inte samarbetar. Framdelen springer för sig, bakdelen för sig och på mitten en i det närmaste orörlig rygg som med nöd och näppe håller ihop dessa delar. ”Kugghjulen” passar helt enkelt inte in i varandra, det är kantigt och stötigt och för att få det hela att funka någorlunda behöver hästen kanske justera sig i sidled på ett eller flera ställen.
Inte konstigt att hästens upplevs tungriden och oliksidig… Med lite fantasi skulle det kunna se ut så här. Nedre linjen är alltså bara ett schematiskt förslag på hur hästen teoretiskt sett skulle kunna justera sig.
Att sitta på hästen och försöka justera detta är kontraproduktivt. Dvs att försöka öka rörlighet och funktion i något samtidigt som man begränsar den är som att försöka skruva av syltburkslocket åt båda håll samtidigt. Longering med inspänning är inget bra alternativ, bland annat för att man tappar all dynamik i nacke/hals/bog, och tömkörning är en konst som få behärskar till fullo (särskilt när det gäller hästar i rehab).
Men hästarna behöver hjälp för de klarar inte av att fixa detta själva och det är här som Equiband blir ett så fantastiskt verktyg. När hästen får hjälp med att aktivera magmusklerna händer något i framför allt ”kopplingsstationen” kors/länd. Den blir stabil och hästen får ett längre och mer kraftfullt steg. Denna förbättring fortplantar sig framåt genom hästen i form av rundad länd, stabil men rörlig ryggrad och bättre förutsättningar för ett ”lyft” i kopplingsstationen mellan bål och hals. Om hästen dessutom får hjälp att börja använda ”rätt” muskler till att bära hals och huvud med så ökar bogfriheten, halsen får tillbaka sin dynamik och nacken kan slappna av och återfå full rörlighet.
Allt bara funkar och förvandlingen är fantastiskt att se! Eftersom hästen inte behöver justera sig på samma sätt längre så märker man också tydligt att den kan jobba jämnt på volten åt vilket håll som helst. Den formar sig fint, sänker sig avslappnat framåt/nedåt och det schwungar och svingar och frustar och ja, man bara ler… <3