Visst är det intressant det här med evolution? Att vi och djuren ser ut som vi gör och varför. Utan att vara djupt utbildad i ämnet så är min uppfattning att utveckling av anatomi sker av två anledningar. 1 – Det har gagnat artens förutsättningar för överlevnad exempelvis hitta/tillgodogöra sig föda, fortplantning osv. 2 – Det har gagnat artens energiförbrukning (vilket i nästa steg kan återförenas i överlevnad). Med det menas att kroppen vill alltid spara energi, vi strävar efter att göra alla rörelser så ”ekonomiska” som möjligt. Muskelarbete är dyrt medan att lagra rörelseenergi i senor och bindväv och utnyttja dessa för rörelse är billigt. Motorik är en funktion som ser till att alla rörelser vi gör flera gånger sker smidigare och smidigare och hjärnan räknar ut exakt hur många muskelfibrer som bör aktiveras så rörelsen inte kostar mer än nödvändigt.
Hur vi ser ut och hur vi rör oss är något som naturen har finslipat på i miljontals år. Allt för vårt eget bästa och inget är lämnat åt slumpen. Fascinerande.
Men för sällskapsdjuren är det inte längre naturen som bestämmer. Det är vi. Och vi har inte alltid överlevnad och rörelseenergi som högsta prio. Vi kanske hellre vill utveckla ett utseende eller en egenskap. Där vi har kommit allra längst är ju helt klart med hundaveln. Det är svårt att tro att alla hundar härstammar från vargen när man till exempel ser en mops. Såg en gång ett program (tror det handlade om arvsmassa) som förklarade att just hundar har en typ av gen som gör det möjligt att ändra utseende på extremt få generationer. Mycket intressant tycker jag och i nästa tanke – tur kanske att inte fler djur har den genen (eller vi?).
Hur som helst, hur blir det då när vi lägger oss i evolutionen och avlar på individer som mer passar vårt tycke och smak än det som naturen mejslat fram under flera miljoner år? Går det verkligen att göra det utan negativa effekter? Och dessa effekter hur allvarliga blir de? Ja, i hundarnas fall har det funnits bekymmer länge. Vissa raser har problem med andning och andra har problem med eksem i hudveck för att nämna några men hur går det för hästarna? Om tittar på halvbloden så kan vi väl först konstatera att det finns en del som inte tycker att det skiljer nånting på dessa hästar för fyrtio år sen jämfört med idag men jag tillhör inte dem. Jag glömmer aldrig när det kom en häst till ridskolan som var så stor att vi bara gapade. Det var den största häst som någonsin satt sin hov på Jönköpings Fältrittklubb. Han hette Pompe och när han kom in i manegen gick det nästan ett sus. HerreGUD!! vilken bjässe! Pompe var 172 cm. Vidare så var det få hästar på den tiden som hade elasticitet och rörelsemekaniken fick snarare jobbas fram istället för att dämpas ner. Kroppsligt så vill jag påstå att de var mer rektangulära och den åtråvärda uppförsbacken var det ytterst få som var förärade av naturen. Men vi vill ju ha uppförsbacke och uttryck och gångarter och elasticitet och andra egenskaper som passar för vår sport. Frågan är kanske bara hur långt vi kan dra det innan vi börjar stöka för mycket med det som är anpassat under alla dessa miljontals år…?