Ibland får jag frågan om vad som är målet med Nemo.Jag har funderat en del och försökt värka fram något bra svar (för mål SKA man ju ha, eller..?) men sanningen är egentligen att jag inte har något specifikt mål. Det brukar heta att det är inte målet utan resan som är behållningen och det stämmer väldigt bra in på planen med Nemo.

Jag vill kunna hjälpa honom att använda sin kropp så hållbart och bekvämt som möjligt. Jag vill att han ska ha roligt och naturligtvis så vill även jag ha roligt. Min kortsiktiga plan är att varje arbetspass ska vara behagligt, jo visst kan det vara jobbigt, men det måste vara behagligt. Att pressa ihop min häst mellan hand och skänkel för att få honom i form ingår inte i planen och att ha 150 kg i händerna när jag rider is not my idea of fun. Min långsiktiga plan är att kunna rida egentligen så samlat som möjligt med så små hjälper som möjligt – däri ligger min utmaning och önskan.

Jag har ju inte haft Nemo så länge och med tanke på att han halft om halft går på sommarbete så har arbetstillfällena inte varit överdrivet många. Vad jag dock inte har varit helt nöjd med är vår kommunikation och då främst hand – mun. Han har en tendens att gå högt med huvudet, falla in i volten, inte slappna av genom kroppen eller ställa sig. Det blir lite kantigt och vi kommer inte helt överens helt enkelt. Jag har känt att jag vill vara mycket mjukare i hjälperna och då framför allt händerna. Jo, jag vet att man ska rida hästen bakifrån och det är väl här som min filosofi lite skär sig med många andras. Jag VILL INTE pressa in hästen bakifrån mot en hand som inte kan vara mjuk, Jag gör det bara inte, ser inget nobelt i det överhuvudtaget. När jag använder Equibandet på honom får jag med mig honom effektivt bakifrån och jag kan bli mjukare i handen men jag har ändå känt att jag vill få till en ännu mjukare och mer effektiv kommunikation mellan mina händer och hans mun.

För att åstadkomma detta har jag exprimenterat en del med bett. Inget avancerat utan egentligen bara justerat de bett jag har till honom och som jag tycker funkar men inte tillräckligt. Jag rider på ett vanligt tredelat eggbett “till vardags” vilket vi trivs med båda två och så har jag även ridit ett tag på ett tredelat babypelham med rigid effekt. Tredelat för att jag inte gillar tvådelat – det blir för mycket nötknäck för min smak, “baby” för att jag vill inte ha så lång hävstång och rigid effekt (det betyder att när jag använder båda tyglarna samtidigt så “stelnar” bettet) – för att jag absolut inte vill ha något ledat bett med hävstång (får väldigt stor påverkan i munnen särskilt om du inte har någon kindkedja som bromsar den effekten). Detta bettet har jag och det har jag köpt hos Svensk Ridsport.
show_image_in_imgtag

Jag har ridit med ett delta och en tygel och bettet har funkat bra men inte hundra. Då provade jag att släppa ner det ett hål i sidostyckerna och fick en bra effekt av det. Han blev mycket mer rörlig i munnen och jag kunde bli lättare i mina händer. Jag vill gärna känna att hästen rör på bettet en hel del när jag rider. En orörlig mun som dessutom känns stum bör undvikas tycker jag. Är osäker om det stämmer på hästar men på människor är faktiskt tungan kroppens starkaste muskel (ja, jämfört med sin storlek då) och naturligtvis kan den också bli starkare med hjälp av “träning”. Har man en häst med orörlig och stum mun är det högst troligt att hästen håller fast bettet på ett eller annat sätt med tungan vilket försvårar avslappning och även leder till spänningar.

Som sagt, jag var ändå inte helt nöjd med kommunikationen så då provade jag även att plocka bort deltat och sätta tygeln i enbart den nedre ringen.
bild (2)

Och då! BOM! Allt föll på plats i kommunikation hand – mun. Nemo förstod direkt vad jag ville förmedla och hade inga som helst problem med att sänka sig framåt – nedåt och jobba avslappnat igenom kroppen. Ställningen var inga som helst problem och det bästa av allt – jag fick precis så lite i händerna som jag vill ha. Jag vill ha kontakt med munnen men inte särskilt mycket mer. I min värld så är det inte fult att “betsla upp” (dvs använda ett bett som är skarpare än ett vanligt tränsbett) om det “skarpare” bettet får dig att bli mjuk i händerna så tycker jag att det är hundra gånger bättre än att sitta och dra i ett “snällt” bett. Att välja att skarpare bett behöver inte heller endast vara ett alternativ när man behöver en kraftigare “broms”. Fundera gärna på vad om funkar och inte funkar i din kommunikation med hästen och fundera sedan även på vad exempelvis bettet förmedlar till hästen. Många bett förmedlar faktiskt bara höger, vänster och stopp och så länge det inte är det du har problem med eller håller på att lära in så kan det absolut vara läge att börja prova lite ny betsling tycker jag.

Vill gärna visa också vilken skillnad det blev på den nya betslingen, hur mycket det faktiskt kan göra från en dag till en annan. Den första filmen är från när jag provred Nemo. Som synes så går han med huvudet högt och vi “kärvar” en del. Jag försöker få honom att slappna av och sänka sig men det går väl sådär…

https://www.youtube.com/watch?v=z_YjK3LKamU

Nästa film är från andra gången jag rider med betslingen och känslan är som natt och dag skulle jag vilja säga. 🙂

https://www.youtube.com/watch?v=dRLLeohvZVI

Nu säger jag inte att just detta bettet funkar på alla hästar, eller ens att något bett skulle hjälpa en dålig kommunikation mellan hand och mun. Det kan ju såklart röra sig om fysiska problem i munnen eller någon annanstans som gör att hästen inte kan slappna av i arbete men jag vill i alla fall uppmuntra er att våga prova exprimentera med exempelvis bett om ni inte tycker att kommunikationen funkar. Lycka till!

Share via
Copy link
Powered by Social Snap