När hästar kommer till mig första gången är det inte ovanligt att det är mer eller mindre stumt, stelt, spänt eller ömt på en eller båda sidor i ryggen. Följdfrågor från ägaren brukar då vara dels var det kommer ifrån och dels vad man kan göra åt det. Fullt rimliga frågor men inget som går att svara på varken snabbt eller enkelt.
Så därför tänkte jag göra en checklista. En lista med punkter som kan vara bra att checka av att de är ok för att få en stark, liksidig och hållbar rygg. Ju fler punkter du kan checka av som ok, desto bättre är det och sannolikheten är stor att hästen mår riktigt bra i ryggen. I vissa fall kanske man inte kommer hela vägen av olika orsaker och då är det desto viktigare att hästen får regelbunden hjälp med individanpassad fysio för att hålla spänningarna som uppkommer i schack.
1 – Vetcheck. Om hästen verkar ha bekymmer i ryggen och den inte är kollad av veterinär inom det närmsta så är det där man ska börja. Då får man reda på om det finns något problem i ryggen eller benen som ligger till grund för känslan och ju mer man vet desto bättre är det när man lägger en plan framåt. Att gissa och hoppas att hästen är ua är inte att rekommendera. Hästarna är inte byggda att bära ryttare och vi är skyldiga både dom och oss själva (inte roligt att få reda på alldeles för sent att där funnits hälta eller patologi i ryggen) att kolla upp dem regelbundet.
2 – Sadel mot häst – det man ser. När det gäller sadeln och dess eventuella bidragande till hästens bekymmer så räcker det inte på långa vägar att bara lägga på sadeln på ryggen och göra en bedömning om den är orsak till ryggproblemen eller ej, det är mer komplicerat än så men vi kan börja med det man ser för ögat i stallgången. Sadeln bör:
* Vara rak i bom och jämn i stoppning.
* Ha rätt bomVIDD, dvs inte klämma hästen runt manke eller bogblad pga att den är för smal eller för vid.
* Ha utrymme runt maken så sadeln tryckerr på manken när ryttaren kommer i sadeln.
* Ligga i balans, dvs inte tippa framåt eller bakåt.
* Inte vara för lång i kombination med att den inte följer hästens rygg i arbete
* Ha lagom bred kanal
* Kunna fördela ett jämnt tryck över ryggen, dvs inte ligga an mer framtill och baktill.
* Om man har fasta, breda paneler bör formen på dessa stämma överens med hästens ryggform.
3 – Sadel mot häst – det man inte ser. Det man inte ser för ögat utan behöver in och känna och/eller googla fram är sadelns bomFORM och om hästen har bekymmer i ryggen så kan man inte utesluta att det beror på att hästen inte funkar med sadelns bomFORM. Oavsett hur bra allt annat ser ut så är det ändå bommen som kommer bära upp och sprida ryttarens vikt på hästens rygg. Vissa bommar är smala i sin form och gjutna i ett stycke, det innebär att för att få plats med kanal så behöver man lägga ut bossorna/panelerna långt ut på bomkanten och det blir endast en liten yta där bom och bossa/panel ”samstämmer” och ryttarens vikt kommer fördelas på en mindre yta totalt. För vissa hästar funkar detta bra och för andra mindre bra. Man behöver också känna så att bommen inte är av.
4 – Stötdämpning – Mellan ryttare och häst behövs ett adekvat lager av stötdämpning och då menar jag någon form av material som a b s o r b e r a r stötar. Om man har stoppningsbara bossor, behöver man ha koll på när dessa behöver omsorg och har man en sadel med lite hårdare, permanenta paneler så bör man hjälpa hästen med en lämplig padd som får ta jobbet som stötdämpare. Att ha en ”inbyggd” stötdämpning i bommen i form av några enskilda ”öar” under ryttaren, bedömer jag inte som tillräcklig stötdämpning gentemot hästen och man bör också förstå att många paddar erbjuder mest fluff och kanske bättre passform och möjlighet till att fylla på med ilägg men inte nödvändigtvis absorberande stötdämpning. Luft anser jag inte vara ett jättebra material när det gäller absorbera stötar och som synes i filmen nedan inte heller gel.
Bäst på att absorbera stötar anser jag att paddarna från Winderen är.
5 – Sadel mot ryttare under ridning. Denna punkt behöver egentligen ett eget kapitel så jag håller mig till detaljen som påverkar hästen mest, dvs om sadeln kan fördela ryttarens vikt eller om trycket blir lokalt. Filma när du rider och sen tar du screen shots från filmen och zoomar in var din vikt hamnar i sadeln. I många fall så hamnar trycket långt bak i sadeln som kanske dessutom har små, tunna bossor, som inte fångar upp och hjälper till att räta upp, och hela vikten går rakt ner i länden. Analysera också om du sitter snett och/eller ofta hamnar mer på ena sidan så trycket blir större där.
Sen har vi det oerhört vanliga problemet med stolsits. Om sadeln placerar ryttaren i stolsits så kan sadeln inte fördela trycket över hela bossan/panelen. Varje gång ryttaren sitter ner blir trycket lokalt långt bak och varje gång ryttaren ställer sig upp blir det tryck långt fram. Analysera gärna bilderna från ovan om du sitter i stolsits, tänk bort hästen under dig, kan du stå kvar på egna ben eller dimper du i backen om man tar bort hästen under din rumpa?
Om sadeln placerar en i stolsits beror främst på var sittpunkt och stigbygelkrampa är placerade i förhållande till varandra. När du sitter i sadeln på stillastående häst ska du kunna ”rida lätt” utan större problem om de är bra placerade. Testa detta. Du ska kunna resa dig och sätta dig med kontroll och balans. Om du inte kan det så är det inte du själv utan hästen som hjälper dig upp ur sadeln och när du sätter dig så gör du inte det med kontroll och finess utan det blir en dubbelduns i sadeln som är extremt vanlig och inte så angenäm för hästen. Detta händer för att din tyngdpunkt (i mellangärdet) är för långt från stödytan (dina fötter) vilket gör hela rörelsen upp och ner obalanserad och klumpig.
6 – Ryggstyrka och förmåga till bärighet. Här är det viktigt att förstå att hästen behöver båda dessa, dvs både adekvat stabilitet och styrka i ryggrad och muskler OCH förmåga att använda rätt teknik och muskelkedjor för att kunna utnyttja styrkan på rätt sätt. Med andra ord, det hjälper inte att hästen förefaller se stark ut om underlinjen, i form av magmuskler och höftböjare, inte rektryteras på rätt sätt så att ryggmusklerna tvingas göra allt jobb själva. Om hästen behöver hjälp med att stärka denna punkt så är Equiband Pro och Equibodybalance att rekommendera. Equiband hjälper hästen att aktivera underlinjen på ett effektivt sätt och Equibodybalance är metodiken som lär hästen att koordinera sig på rätt sätt för bärighet. Tillsammans är de guld värda för hästar som behöver stärka hela överlinjen. I appen finns också flera tilläggsövningar som riktar sig mot aktivering av underlinje samt stabilitet runt ryggrad.
Har man möjlighet att lägga in individanpassad vattenträning kan det vara ett extremt bra komplement för att aktivera underlinje och styrketräna rygg. I filmen ser man tydligt att det blir en obelastad, obehindrad, dynamisk, långsam och kontrollerad träning inom stort rörelseomfång vilket är guld värt, inte minst för de små stabiliserande multifiderna och samtidigt aktivitet i magmuskler och höftböjare. Hos mig kan man få både fysio och vattenträning för endast 650 kr (eller 590 kr om man köper ett 10-kort)
https://www.youtube.com/shorts/d10UMeU7QPs
Under denna punkt blir det också relevant att ta upp ryttarens vikt och det handlar INTE om fatshaming utan om realism och att ge hästen förutsättningar för rygghälsa. För hur det än är med hästens styrka och bärighet så har den ändå begränsningar. När det gäller ryttarvikt är det ofta populärt att hänvisa till att bara ryttaren har bra balans så är vikten inte så avgörande. Men som vi nu sett så hjälper det inte att ha bra egenbalans om inte sadeln kan ge rätt förutsättningar för balans. Jag säger inte att man inte kan rida om man väger lite mer men det blir ännu viktigare med välanpassad sadel, adekvat ryggstyrka och bärighet hos hästen samt gärna mer frekvent arbete från marken.
Här vill jag också nämna att för att bygga muskler så krävs att man tränar välavvägt runt maxkapacitet för vad just den muskeln klarar. Tränar man för lite så ser kroppen ingen anledning att öka muskelmassan och tränar man för mycket så blir det överansträngning, låsning och smärta. Därför är det inte så konstigt att (ung)hästar i uppträning ofta får lite spänningar i ryggen men desto viktigare att ha med en kompetens terapeut på vägen som kan känna åt vilket håll det är på väg samt hjälpa till att hålla vävnaden i gott skick så träningen kan fortsätta med smärtfri, rörlig rygg.
7 – Undvik all form av inspänning – Inspänning, ”longeringshjälp”, graman och statisk hård hand låser halskotpelare och ryggrad och stryper allt flow och muskulär dynamik i överlinjen. Den dynamiken behövs inte bland annat för att stimulera aktivitet i de stabiliserande muskelgrupperna, får de inte stimulans kommer de att minska i omfång och ryggen går miste om oerhört viktig förmåga till stabilitet.
8 – Arbete från marken och variation – En sund rygg behöver variation. Att tömköra två gånger i månaden i exakt samma rörelser, på samma underlag som man rider på är inte tillräcklig variation. Det räcker inte heller att rida ut då och då, eller på annat sätt variera uppsutten aktivitet eller underlag – man sitter ju fortfarande på hästen. Folk som går till gymmet fem gånger i veckan tränar olika muskelgrupper varje dag men det kan vi inte göra med hästarna så vi behöver bli mer påhittiga i hur vi kan variera arbetet som framför allt ryggen utsätts för och det behövs göras frekvent. Tänk OLIKA sorters aktiviteter och ha med aktiviteter med stort rörelseomfång för att bibehålla eller förbättra rörligheten.
9 – Förutsättningar för liksidig belastning – Om ryttaren är skev eller om man rider mer i ena varvet än det andra så kommer det så klart påverka hästens symmetri och sannolikt bidra till eventuell mer spänning på ena sidan i ryggen. Hur mycket tid man spenderar i de olika varven kan man påverka. Om man är skev som ryttare kanske man inte kan påverka men då blir det desto viktigare att arbeta hästen avsuttet och/eller hjälpa hästen med fysio för att hantera spänningar som uppkommer.
10 – Kartlagda asymmetrier i hästen – Den här punkten är nästan omöjlig att checka av, vi vet helt enkelt inte hur hästarna ser ut anatomisk i ryggen. De kan vara medfödda anatomiska skillnader eller förvärvade oliksidigheter från träning eller skada, oavsett så är det få levande individer som är helt liksidiga vilket dagligen påverkar oss mer eller mindre. Vissa asymmetrier kan man få mer liksidiga med genomtänkt upplägg, andra inte och då får man hålla efter de spänningar som de drar med sig med mer variation, mer återhämtning eller regelbunden fysio.
11 – Tillräckligt med återhämtning – Det är i återhämtningen som vävnaden stärker sig så om det inte ges tillfälle för tillräcklig återhämtning så kommer inte ryggen hålla även om de ovanstående bitarna är ok. Har man ett varierat träningsupplägg med frekvent avsutten träning där ryggen inte måste arbeta i samma rörelser som uppsuttet så kan det fungera som en aktiv vila för ryggen – till exempel Equibodybalance.
12 – Tillräckligt med energi och protein – Och här menar jag inte energi i form av explosivitet utan energi i form av kalorier. Om det inte finns tillräckligt med energi i hästens foderstat vill kroppen minska muskelmassan (eftersom den är energiförbrukande) och styrka och överlinje kommer bli därefter. Protein behövs bland annat som byggstenar i vävnader och finns det inte tillräckligt så finns det inget att bygga muskler med.
13 – Korrekta hovvinklar – Om hovarna påminner om bilden nedan kan hästen inte utnyttja kraft från bakdelen till en funktionell biomekanik som kan bygga en stark rygg. Här kan du läsa mer om Negative Palmar/Plantar Angles som problematiken kallas – Länk
Så hur vet man att ryggen är ok? Vilken känsla ska man leta efter? Det finns så klart skillnader i exempelvis individ, ras och ålder där det kan vara ok att vara lite mer generellt stum i ryggen men hästen får inte vara öm, ha hårda knölar, sänka ryggen och man ska definitivt inte kunna se exakt var sadeln brukar ligga även när den inte är på plats. I filmen nedan visas två SWB med superfin, elastisk och funktionell känsla i hela ryggen.
Summering, ju fler av de ovanstående punkter du kan pricka av desto mer sannolikt är det att hästen mår riktigt bra i ryggen. Ju fler man inte kan pricka av desto oftare behöver hästen få hjälp med fysio. En allmänt spänd och/eller oliksidig rygg kan inte bidra till hästens totala stötdämpning och vissa ben kommer få ta större del av smällen. Hur ofta hästen behöver fysio varierar men när man har en frekvens där det är lite eller inget för fysion att göra lokalt i ryggen så har man hamnat i ett läge att fysions uppgift går från att släcka bränder till förebyggande friskvård och då är man hemma.