Tänk om jag fått en krona för varje gång jag hört argumentet att man ska lära sig rida istället för att använda Equiband… *drömmer mig bort*…

Det här är historien om Olle och Pelle och den får symbolisera hur jag ser på det argumentet.

Olle och Pelle är klasskompisar i snickarskolan. De har läst ihop i flera år och lärt sig allt om trä och dess hantverk. Snart är de klara och ser fram emot att komma igång och jobba på riktigt. Sista veckan innan avslutning kommer en säljare från ett teknikföretag och med sig har han en skruvdragare. Olle fnyser och anser att det är fusk och quick fix och att det enbart är handkraft som räknas om man vill vara en riktig snickare! Men Pelle blir nyfiken och lyssnar på säljarens argument. Han tänker att om skruvdragaren kan göra det tunga, slitsamma men ack så viktiga arbetet smidigare och snabbare (och kanske till och med bättre än handkraft?) så borde han ju få mer tid till det han verkligen tycker är roligt – finliret med detaljer! Pelle trotsar Olles sura blickar och köper entusiastiskt en skruvdragare. Avslutningsdagen kommer och Olle och Pelle går åt skilda håll.

Ett år senare möts de igen. Olle är trött och sliten och varenda led i högerarmen värker av överansträngning. Affärerna går sådär och det är dålig tillströmning på kunder. Olle har skruvat och skruvat och skruvat och skruvat så mycket så han har inte hunnit med att lära sig något nytt eller prova nån egen ide’. Han provade i och för sig en gång att skippa några skruvar bara för att hinna med lite “snickarglädje” som kunden bett om men det blev verkligen inte bra. Det blev ju lite tjusigare än vanligt men vingligt och instabilt och kunden reklamerade. Pelle däremot är pigg och fräsch och lyser av inspiration. Eftersom hans hantverk både är stabilt och fyllt av vackra detaljer står kunderna på kö. Precis som säljaren hade utlovat hade skruvdragaren gjort det tunga jobbet betydligt snabbare  och dessutom bättre än vad han kunde göra själv. Han sparade också på sin egna kropp och hade tid och ork kvar varje dag till annat än jobb.

Åh vad Olle grämde sig nu! Varför hade inte han också köpt en skruvdragare?! Han bannade sig själv för att vara så principfast och inte vilja ta till sig nyheter. Och nu var det ju för sent så klart! Han skulle aldrig nedsätta sig till att köpa en nu. Då skulle han ju vara sist på bollen och dessutom erkänna att han själv hade fel och Pelle hade rätt. Nej, Olle skulle minsann fortsätta skruva om så hela armen skulle trilla av. (Vilket den också gjorde två år senare…)

Som tydligt framgår så anser jag att argumentet om att man minsann ska “lära sig rida”, omodernt, ogenomtänkt och framför allt osmart. Naturligtvis måste man lära sig och förstå vad det är man behöver uppnå, dvs att hästen ska bära sig själv bakifrån och fram, men att ta till hjälpmedel för det extremt mycket svårare arbetet än vad de flesta förstår, är smart ur både för hållbarhet och prestation. Vilket är bäst exempelvis ur hållbarhets-synpunkt; rida i 30 min med kvalitet från början till slut eller rida 60 min med kvalitet i 15 min? Vari ligger det nobla och smarta i att slita på dig själv och hästen i 45 min? Förstår verkligen inte det.

Historien om Olle och Pelle vill jag tillägna alla mina fantastiska kunder genom åren som trotsat skeptiska, sneda blickar. Jag vet att många av er har fått kämpa i motvind från “kompisar” ute i stallarna. Stor eloge till er och resultaten ni fått/får med Equiband talar ju sitt tydliga språk oavsett vad motståndarna sagt så heja er!

När Equiband kom till Sverige runt 2012 var det många som trodde att det var en fluga. Det var/är det inte. Sen dess har det rehabiliterat hundratals hästar och det används på friska hästar för hållbarhet och prestation av ryttare från hobby- till landslagsnivå. Equiband kommer finnas kvar och det kommer behövas mer och mer. Exempelvis så föds dagens moderna sporthästar med en hållbarhets-svaghet i kombinationen instabilitet och överrörlighet. Dessa hästar behöver hjälp med att lära sig stabilisera sig innan uppsutten träning och hur gör man det? Mig veterligen finns det inget enklare och mer effektivt sätt att lösa det än med Equiband men förslag mottages tacksamt.

So be smart and be a Pelle. Hästen kommer i alla fall aldrig tacka dig för att du är en Olle. Hästar bryr sig inte om principer eller väntar på resultat längre fram. De vill känna sig starka, stabila och friska här och nu varje dag. Jag önskar att varje “Olle” kunde få se och höra hur avspända och nöjda hästarna blir i banden. Det är, till skillnad mot att till exempel rida med 50 kg i handen, en fröjd varje gång. 🙂

Ps 1: Naturligtvis så menar jag inte att ALLA hästar måste ha equiband och inte heller att ALLA som inte använder equiband är en “Olle”. Det är folk som hellre stångar både sig själva och hästen blodiga varje dag än att använda equiband som symboliserar “Olle”. 

Ps 2: Det finns även ett alternativt och trevligare slut på historien om Pelle och Olle. Istället för att vara bitter och trasig så berömmer Olle Pelle det kloka valet att investera i en skruvdragare. Sen köper han en egen, armen läker och han kan äntligen börja jobba med snickarglädje…

Snipp, snapp, snut så var sagan slut.