Nu återstår endast ett ynka inlägg om konditionsträning ur träningsfysiologisk synpunkt och det handlar om hästens andning. Naturen har sett till att hjälpa hästen med syresättning på ett bra sätt, men det gäller bara i galopp…
Hästens andning
En del av hästens totala syreupptagningsförmåga är kopplad till dess möjligheter att få in syre i lungorna och distribuera det vidare till blodet. Vill man underlätta för hästen att syresätta sig under tränings- och tävlingssituationer finns det fakta som är bra att känna till om hästens andning.
För att dra in respektive pressa ut luft ur lungorna krävs aktivt muskelarbete (dvs energiförbrukning). Inandning är mer energikrävande och sker till största del med hjälp av en stor platt muskel, placerad mellan bröstkorg och buk, kallad diafragma. I vila är energiåtgången till muskler involverade i andning minimal men när hästen sätts i rörelse och intensiteten ökar, ökar energiförbrukningen kraftigt till dessa muskler. För att underlätta andningen, och spara på energi, kan hästen utnyttja sitt rörelsemönster på ett mycket effektivt sätt.
I galopp tar hästen ett andetag per galoppsprång, detta understödjer andningen genom att:
- Tyngdpunkten förflyttas – den böljande rörelsen sammanfaller med in- och utandning och tyngden från hästens inre organ assisterar diafragmans arbete vid inandning samt hjälper till att pressa ut luft vid utandning.
- Båda frambenen belastas samtidigt – detta gör att bröstkorgen pressas ihop mellan skulderbladen och assisterar utandningen.
Vill man utnyttja denna mekanik på bästa sätt låter man hästen galoppera med samma rytm och ökar/minskar istället längden på galoppsprången när man behöver reglera tempot. Varje gång man ändrar rytm tar det några galoppsprång innan andningen har synkroniserats effektivt vilket gör att syretillförseln försämras något samtidigt som energiförbrukningen ökar. På engelska kallas detta fenomen locomotor respiratory coupling (LRC) vilket man kan googla om man vill veta mer.
På de hästar som ”andas högt” hör man detta tydligt. Det blir ett tydligt ”frust” för varje galoppsprång. Om du har en hopphäst som är väldigt het på banan, ”studsar” mycket och har svårt att få till en jämn rytm är det möjligt att den ibland mot slutet av banan har en försämrad syresättning. Den snabba, och därmed även ytliga, andningen kan nog i det närmaste jämföras med hyperventilering vilket inte är ett effektivt sätt att syresätta sig på i tränings- och tävlingssammanhang.
Trav har ett annat rörelsemönster som inte sammanfaller med andningen. Hästen tar 2-3 steg per andetag och mer energi kommer att förbrukas av andningsmusklerna då de inte får samma assistans som i galopp.