Året är slut och det är hög tid att fila på planen för 2018. Med mål och delmål att se fram emot känns träningen mer meningsfull, inte minst under de närmaste månaderna som många gånger kan kännas kalla, blöta, mörka och evighetslånga. Det traditionella är att sätta målet mot en viss klass och kanske till och med ett visst resultat. Man höjer ribban och försöker ställa lite högre krav på sig och hästen. Kanske hoppa lite högre eller gå i lite högre samling. Man diskuterar sina mål med sin tränare så man har en gemensam agenda under träningstillfällena. Men har man verkligen med alla bitar i upplägget…?

I detta inlägget vill jag ge ide’er som kan bidra till ett mer komplett träningsupplägg. Utifrån mitt perspektiv som terapeut och träningsinstruktör på humansidan så ser jag i princip varje dag hästar som har små till stora brister i ett komplett upplägg. Det jag oftast ser är brist på både passiv och aktiv rörlighet men det saknas många gånger även balans och stabilitet. Brister det i dessa delar har hästen långt kvar till sin fulla potential och kanske är det detta som gör att man inte kommer framåt mot sina mål. De flesta hästägare är dock inte ens medvetna om att dessa delar är bristfälliga – än mindre vet man vad man ska göra åt det. Det man istället upplever är exempelvis att hästen är oliksidig, faller in i volten, tappar ett bakben, svår att ställa i ena varvet osv. Taktik som man tar till som problemlösning är ofta av teknisk karaktär – exempelvis försöka fånga upp hästen mer på ena eller andra tygeln, förändra sitsen, ledande tygeltag, flytta bakdelen osv. Men aktiv rörlighet, stabilitet och/eller balans kan inte lösas med teknik. Särskilt inte på 600 kg. Dessa parametrar för hållbarhet och prestation måsten hästen jobba på “själv”. Förklarar mer längre fram.

Som modell för mitt tänk har jag använt en form av cirkeldiagram som jag sett användas inom någon form av psykoterapi. I det får man skatta upplevd mängd egentid, arbetstid, vänner, osv. Tanken är att cirkeln ska kunna rulla någorlunda vilket skulle innebära att det fanns balans i livet. På samma sätt tänker jag här att man kan skatta mellan 1 – 5 var hästens status är i de olika tårtbitarna. Om den till exempel har 5 på rörlighet och 1 på stabilitet så ser man redan där att det kommer bli svårt för cirkeln att rulla när alla bitarna är ifyllda. Men vi tar en sak i taget.

Rörlighet
Både hållbarhet och prestation börjar med rörlighet. Här menar jag inte att hästen ska ha så mycket rörlighet som möjligt utan den bör ha för individen normal rörlighet. Det betyder att den ska ha tillgång till hela sin rörlighet och den rörligheten bör stämma väl överens med kraven som ska ställas på hästen. Och här brister det. För många. Om inte hästen kan böja sin ryggrad exempelvis till höger är den för tillfället inte hållbar (om det inte rör sig på ena stället kommer ett annat bli överbelastat) och kommer heller inte heller att nå sin fulla potential i prestation. En sån häst behöver hjälp med att återställa sin rörlighet. Den behöver inte timmar av krampaktiga, frustrerade högerslutor. Det finns som tur är betydligt trevligare och effektivare sätt att jobba med rörlighet. Rörligheten kan man öka med passiva övningar (stretch) men min favorit är aktiv rörlighetsträning. I denna träningsform jobbar man från marken tillsammans med hästen i rörelse. Fördelarna är många och bör ingå i varje veckas träningsupplägg. Syftet med passet har ingenting med form eller samling att göra utan BARA öka/behålla rörlighet. Genom att låta hästen skritta i friskt tempo med så långt övertramp som möjligt får man igång en härlig rörlighet i hela överlinjen från nacke till svansrot, i bogar och i höfter. Sätt gärna upp bommar som i videon och hitta på ändlösa mönster. Här får hästen böja sig i sidorna och även träna rörlighet och kroppsuppfattning i benen.

Ovanstående är tips på rörlighetsträning, vi har flera sätt att jobba med rörlighet både passivt och aktivt som vi gärna visar vid behandlingar, lektioner eller clinics. 

Stabilitet
Det här är en intressant tårtbit och här finns det mycket att förbättra på många håll. Stabilitet är det man tittar på som nummer två efter rörlighet inom fysioterapi på humansidan. Om det finns stabilitet känner sig nervsystemet “säkert” och tillåter mer rörlighet och styrka. Det är också stabiliteten som ser till att leder inte hamnar i skadliga ytterlägen vilket är a och o för hållbarheten. Jag anser att man kan dela upp stabilitet i två delar – en omedveten och en medveten. Till de “omedvetna” stabiliserande musklerna räknas de mindre, uthålliga muskler som är placerade nära lederna. Om dessa fått regelbunden stimulans/träning så kommer dessa att aktiveras bråkdelen av en sekund innan de större musklerna (som ligger längre ut) vilket innebär att de skyddar lederna att hamna i ytterläge av de starka utanpåliggande musklerna. Hästar som växt upp i grupp i stora kuperade hagar har redan tränat denna typ av stabilitet när de rids in medan de som växt upp tvärtom har betydligt sämre utgångsläge när de startar sin karriär. För de moderna sporthästarna vi har idag med överrörlighet och stora gångarter är det oerhört viktigt med tidig aktivering av stabiliserande muskulatur.

Den “medvetna” stabiliteten handlar mer om att individen kan aktivera vissa muskelkedjor för att skapa stabilitet och förutsättningar för vissa moment. Exempelvis kan inte hästen utnyttja bakdelen till att lyfta framdelen om inte länden är stabil. Stabilitet i länden skapar vidare också förutsättningar för kraftutveckling i bakknäna.

Balans
Ytterligare en favorit-tårtbit i helheten och om ni visste hur många hästar som har relativt dålig balans i ena varvet utan att ryttaren visste om det! Hästar behöver av naturen inte ha särskilt bra balans. Med en fot i varje hörn samt en vardag som egentligen går ut på att stå till och äta eller springa långsamt eller fort rakt fram så finns det inte mycket som varken utmanar balansen eller anledning för moder natur att bjussa på den gratis. När vi sätter oss på och har hästarna på volt börjar däremot balanskraven öka drastiskt…. Anledningen till att ryttaren kanske inte är medveten om den dåliga balansen är ofta att hen rider i friskt tempo (fart maskerar dålig balans) eller misstar dålig balans för att hästen “har svårt för ena varvet”. Vad som händer i det senare fallet är att ryttaren, istället för att ägnar sig åt “finlir” dvs det roliga i ridning, istället hjälper hästen att hålla balansen. Vore väldigt intressant att se en studie som visade hur mycket av ryttarens kraft och energi som går åt att hjälpa hästen hålla balansen (ni vet i det där jobbiga varvet där man har mycket mer i innerskänkel och yttertygel samt viker sig i sidan bara för att klara av kraftprovet) som istället hade kunnat användas till att nå målet.

Så hur gör man då? För att analysera och förbättra rörlighet, stabilitet och balans? Finns säkert flera metoder men vi på Svensk Hästrehab använder Equibodybalance och Equiband vilket visar sig lika enkelt som effektivt varje gång. Som nämndes ovan så kan man inte förbättra brister i dessa tårtbitar med teknik. Hästen måste själv, med hjälp och uppmuntran så klart, använda sin kropp så att det neuromuskulära systemet aktiveras.

Vill man förbättra någons balans…

Så måste man släppa taget…

Rörlighet, stabilitet och balans hänger ihop. De är alla på sätt och vis beroende av varandra och eftersom man inte kan arbeta lika specifikt med hästar som man kan göra på humansidan så är vi glada att kunna erbjuda en metod som förbättrar alla tre. Kontakta oss gärna för mer information samt analys och träningsupplägg för din häst

Styrka
Många hästar saknar styrka att kunna utföra det som önskas. Det är också det som ofta står på hästägarens önskelista för hästen – mer muskelmassa helt enkelt. Här behöver man fundera på om det är uthålliga eller explosiva muskler man behöver för att nå sitt mål. Förhoppningsvis kan din tränare hjälpa till med övningar för starkare muskler (finns även tips här i bloggen) men faktum kvarstår, om man inte har basen med adekvat rörlighet och stabilitet så kommer det inte bli nån ökad muskelmassa – det kommer biomekanik och nervsystem se till.

Kondition
Det gjordes en studie för några år sen på drygt 600 hopphästar i Europa. 2/3-delar av dessa hästar saknade konditionsträning i sitt träningsupplägg. Det kan man ju välja att tolka som att konditionsträning inte behövs men jag väljer att fundera på hur resultaten/genomsnittlig klasshöjd hade sett ut på dessa hästar om de hade fått träna kondition. För mig är det helt obegripligt att det saknas upplägg för kondition men det är väl ett kvitto på hur långt efter hästvärlden är när det gäller träningsfysiologi generellt. Din tränare bör kunna hjälpa dig med individanpassat upplägg för konditionsträning, annars finns tips här i bloggen. Kondition är ett mått på hur bra hjärta, lungor, blod och arbetande muskler tillsammans kan distribuera och omsätta syre till energi. När individen har adekvat kondition kan den bibehålla önskvärd teknik längre. Motsatsen betyder att motoriken försämras och med den både prestation och hållbarhet. Om du som ryttare upplever att hästen inte “släpper” förrän i slutet av passet och att du alltid får börja om kanske det kan vara läge att börja träna kondition. Om hästen är trött vid slutet av passet har den inte “tillgång” till den motorik som behöver stimuleras och även om du känner att du får kvalitet på den sista snutten av passet är den inte tillräckligt lång för att befästas. Konditionsträning (via bättre ork) eller Equiband (via förbättrad biomekanik) kan hjälpa dig att få kvalitet tidigare i passet så motorik/muskelminne hinner banas in.

Teknik
I denna tårtbit befinner sig de allra flesta alldeles för mycket. Man nöter och nöter och nöter för att förbättra övergångar, galoppombyten, vänstersvängar, trekombinationer, tölt, samling, skänkelvikning, you name it. Och läser man i frågespalter så har experten i fråga i princip alltid ett tekniskt tips för att komma tillrätta med problemet (vilket jag tolkar som ett tydligt tecken på att hästvärlden ligger efter och har fastnat i vinkelvolten även i denna tårtbit. Man stirrar sig blind på just ridmomentet och missar att hästen är en atlet som behöver ett “eget” träningsupplägg i ett brett spektra). Frågar du mig är det waste of time att frustrerat kämpa med samma övning gång på gång för att inte tekniken är tillfreds om man inte uteslutit att det handlar om bristande rörlighet eller stabilitet.

För att det ska bli riktigt hög kvalitet på teknik-tårtbiten så tycker jag att man bör dela upp den i två delar. Först en bas som ser till att hästen har en funktionell biomekanik. När den har det så är det mesta av rörlighet, balans och stabilitet på en acceptabel nivå. Då har man en bas som säkerställer att hästen jobbar på ett hållbart sätt (även om man inte tycker tekniken i övningen är tillfredsställande). Motsatsen – exempelvis att man förbiser den inskränkta rörligheten i bogarna samt den instabila länden och nöter på för att förhoppningsvis förbättra skolorna är inte effektiv träning – det är slitage.

När biomekaniken funkar fint fasar man in del två som består av gren- och nivåspecifik teknikträning. Om del ett är på plats så kommer denna typ av teknikträning gå så extremt mycket lättare och bättre. Detta helt enkelt för att ryttaren inte behöver ödsla kraft för att hjälpa hästen hålla balansen samt att hästen har kroppsliga förutsättningar att faktiskt klara övningarna redan på första försöket.

Sy ihop säcken
Fundera på var hästen befinner sig i de olika tårtbitarna och analysera vad du behöver förbättra för att få en cirkel som kan snurra obehindrat. Om du inte vet hur du ska analysera eller förbättra hästens rörlighet, stabilitet eller balans så är du välkommen att kontakta någon av oss på Svensk Hästrehab. Vi kan ge individuella lektioner eller hålla clinic eller workshop.

Och när du är klar med hästens så gör du en likadan cirkel till dig själv. Din egen förmåga i alla tårtbitar är minst lika viktig för att du ska nå dina mål.

LYCKA TILL!