Hur stärker man hästens rygg? Hur stärker man hästens bakknän? Hur bygger man mer muskler i rumpan? Hur fyller man ut manken? Frågor vi hästmänniskor ställer oss ideligen, men hur många gånger har vi funderat över hur vi stärker hästens hals..?
Tyvärr blir det allt vanligare med diagnoser i halskotpelaren och hästar jag träffar, oavsett andra diagnoser, har ofta även blivit behandlade där. Vi kan spekulera i orsak men sannolikt är det en kombination av ökad mängd överrörliga individer, brist på förståelse för stabilitet samt ökad benägenhet att även kolla halsen på hästar med problem. Så från veterinärernas sida är man helt inne på att halskotpelaren är utsatt område som eventuellt behöver omsorg men hur är det med tränarna och gemene hästägare? Har du koll på och förståelse för hur utsatt denna kroppsdel är? Vad du kan göra för att stärka den? Och kanske ännu viktigare vad bör du undvika för att göra den ännu mer utsatt?
Kan det vara så att det är lättare för oss att förstå att hästen kan ha ont i ett knä eller rygg för att vi själva kan relatera till det. Alla har vi ju nån gång känt av ryggen eller ett knä men hur många av oss har haft problem med nån halskota? Och att hästens rygg och bakknä blir belastade i träning kan vi säkert också se och förstå men halsen känns kanske inte riktigt lika självklar? Det är ju ingen som sitter på den och inte behöver den trycka på som ett bakknä heller. Men vi funderar på det ett varv till.
Vi har våra halskotor i en pelare där de vilar på varandra lodrätt mot gravitationen (om vi inte sitter med gamnacke) men i hästarnas fall har du ett tungt huvud en bra bit från kroppen och hästens stödyta (området mellan hovarna). Så istället för att jämföra med våra halskotor kan du tänka en tung vikt i handen längst ut på utsträckt arm. Stödytan under bålen gör att hästen faktiskt kan, beroende på hur den väljer att stå, avlasta rygg och ben men aldrig huvud och hals på samma sätt så länge den står upp. Vi har därmed ett långt, förhållandevis svagt, instabilt pärlband bestående av sju halskotor med relativt stor rörlighet i alla riktningar utan passiv support av skelettet som ska bära upp huvudet. Bara genom att stå rakt upp och ner är därmed belastningen på halskotorna större än vad man kanske tror.
När sen hästen börjar röra på sig blir halskotpelaren och ryggraden som en lång enhet som rör sig i synk i förhållande till vad benen gör. Man kan säga att benen skapar rörelsen och hals och rygg svarar på det och tillåter ett mjukt flöde. När hästen rör sig utan vår påverkan så finns ett flow genom hela kroppen. Inga restriktioner utan rörelsen böljar från svans till mule och från mule till svans. Allt är i connection och det är uträknat och utmejslat under miljoner år. Om du studerar din häst från sidan framför allt i aktiv skritt så kan du säkert få en känsla för detta flow. Bilden nedan symboliserar halskotpelare och ryggrad sett uppifrån
Ett effektivt sätt att störa detta flow, detta biomekaniska underverk skapat av naturens fantastiska bioingenjörer är att sätta på en inspänning eller på annat sätt knyckla ihop hästen framifrån. Den böljande rörelsen inte bara minskar, den dör och var blir påverkan som högst? Just det, i de sårbara, överrörliga redan högt belastade, framför allt nedre halskotorna. De övre är ju fixerade av inspänningen eller den hårda handen så allt som skulle bli en böljande rörelse genom halskotpelaren blir istället till ett slitsamt skrammel bland kotorna i halsbasen och processen med pålagringar för att skydda kroppen mot belastningen börjar.
De som löper högst risk att påbörja resan mot irreversibla diagnoser i halskotpelaren är överrörliga unghästar. Eftersom de är unga har de inte hunnit bygga upp den stabilitet och styrka i bål som behövs och inte heller teknik att bära halsen på det sätt vi behöver för hållbar ridning. Överrörligheten gäller för hela kroppen och därmed även halskotorna som tvingas att skramla i slitsamma ytterlägen. Åldern gör också att kroppen, som är under uppbyggnad, sannolikt är mer benägen att börja bygga på där det behövs och till sist har vi även tillägget att tillväxtzonerna i halsbasen tillhör de som sluter sig sist, dvs när hästen mellan 5 – 6 år.
Att spänna in dessa individer eller sitta och ratta i munnen på dem innan de byggt upp möjligheter att aktivt skydda hela halskotpelaren är en road to perdition. Det kanske gick förr när hästarna hade en bättre medfödd stabilitet men det går inte längre, inte om man vill att hästen ska hålla länge.
Så vad gör man då?
Det första är nog ta sig lite tid att verkligen förstå. Titta hur hästen rör sig utan vår inverkan. Se, förstå och uppskatta hur kotornas rörelser ser ut genom hela överlinjen. Känn och titta när du sitter på hästen hur ryggen rör sig under dig och hur halsen rör sig från sida till sida och fram och tillbaka i aktiv skritt. Halsen rör sig mindre i trav och galopp men det är fortfarande så att den rör sig och är i synk med resten av kotorna i överlinjen. Jag har full förståelse för om man inte vill sätta på hästen en inspänning för att tydligt se skillnaden och var rörelsen dör och belastningen ökar men det finns tyvärr andra som gör kanske i närheten eller på instagram som du kan titta på. Det var inte så naturen hade tänkt sig och om det inte är som naturen har tänkt sig så behöver vi som hästmänniskor tänka till ordentligt för att se till att det funkar ändå. OCH DET TAR TID!
Allt börjar med bålen
Vad är det som bär hals och huvud på bästa sätt? Ska det vara ryttaren? Eller är det muskler? Var sitter i så fall dessa muskler? Var utgår de ifrån? Vad behöver de för att få styrka och teknik att kunna göra sitt jobb för halskotpelaren? De utgår från bålen. Och om inte bålen är stabil kommer inte halskotpelaren att bli stabil. Du kommer aldrig kunna bära något tungt långt ut från kroppen om du står på en vinglig balansboll och det kan inte hästen heller. Att därför börja ratta en unghäst, eller annan häst med svag bål, i munnen för att få till önskvärd form utan att först eller åtminstone samtidigt ha en ordentlig plan för bålstabilitet är ingen bra taktik för hållbar halskotpelare (tycker aldrig att man ska ratta någon häst i munnen men du fattar säkert vad jag menar).
Under tiden hästen bygger upp sin bålstyrka med varierad träning, kanske med Equiband, kanske med Equibodybalance, kanske med vattenträning osv så behöver den få lov att använda sin hals som naturen har tänkt, bland annat för att hjälpa till att hålla balansen, bibehålla rörlighet och bygga styrka och reaktivitet i de små stabiliserande musklerna närmast halskotorna. Naturligtvis en trevlig kontakt så hästen får förtroende för bett och hand och självklart även uppmuntran till en självbärig form men att forcera fram en form framifrån med inspänning eller hård hand är vansinne. Det är en process att bygga upp styrka och rätt teknik, det går inte att ”bara göra” hur mycket vi än vill det. Foto: Natalie Greppi
Efter hand med mer och mer bålstyrka ökar också förutsättningarna för att hästen ska hitta rätt muskelgrupper att bära hals och huvud och därmed stärka dem ännu mer. Tricket är just att hästen själv måste hitta rätt och det är det vi hjälper den att göra när vi jobbar i Equibodybalance med nosen i höjd med bogspetsen. Vi kan tvinga hästens huvud till vissa positioner men vi kan aldrig tvinga den att engagera rätt muskler. När vi tvingat fram en huvudposition så kommer kroppen själv att välja vilka muskler som kräver minst energi för att bibehålla positionen alternativt hänga i inspänningen och helt enkelt låta den bära. I vilket fall så är det raka motsatsen till att bygga rörlig, stabil, stark och hållbar halskotpelare.
Jag vet inte hur många webinarer jag har sett de senaste åren om just halskotpelaren och dess diagnoser, behandlingar och rehabilitering. Senaste ett tre timmar långt förra helgen. INGEN rekommenderar inspänning, ALLA säger tvärtom att inspänning bör undvikas vid rehabiliteringen och jag vill då lägga till där att varför ens börja med inspänning (eller ridning framifrån och bak för den delen)? Ur senaste webinaret med Dr Melinda Story:
Question: What are your best recommendations for a healthy cervical spine? (halskotpelare)
Answer: Maintaining mobility, stabilty and strength, I can not emphasize that enough!
Variation och gärna regelbunden Equibodybalance will maintain all of that and inspänning och ridning framifrån och bak will send that down the drain…
Mer läsning om Equiband och halskotpelaren hittar du här. Mer läsning om hur jag brukar jobba med rehab i halskotpelaren hittar du här. Och inspiration, övningar och upplägg om hur man stärker halskotpelaren och skapar en obruten överlinje finns i appen Equibodybalance som finns att ladda ner för en engångssumma av 249 kr.
