Eller som man skämtsamt skulle kunna säga: One more time for the people in the back…

För att vara ännu mer pedagogisk och förhoppningsvis supertydlig så har jag denna gång använt en taktik man ofta använder inom grafisk formgivning exempelvis när man skapar en logga. Man skalar helt enkelt av så mycket som möjligt så det i princip enbart är konturer kvar. Då brukar det bli extremt tydligt och ibland även lite lekfullt. Så, nedan ser vi då en häst.

Vi kan väl för enkelhetens skull säga är att huvudet kan väga mellan 20 – 35 kg och kroppen mellan 200 – 350 kg på majoriteten av hästar som rids.Titta gärna på bilden en stund för det är så här din häst ser ut om man hårdrar det. En jättestor tung massa i mitten, ett tungt huvud en bit ifrån, och sju, relativt små och skrangliga halskotor som förbinder dessa två. Känns ju rimligt att det stora huvudet längst ut spelar en viktig roll för att hjälpa till att hålla balansen eller hur?

Om jag skulle gå ut och fråga 100 icke hästkunniga människor på stan om det verkar var en god ide’ att försöka kontrollera och forma de ca 300 kilona genom att fixera de ca 30 kilona så lovar jag att 100 skulle säga nej. Ändå tycker 100-tals hästmänniskor varje dag att det är en god ide’. Varför?

Det spelar ingen roll vilken inspänning man har, högt, lågt, mittemellan, via nacken, via frambenen you name it – det går inte att forcera fram funktionell biomekanik ur 300 kg genom att fixera (och med det menar jag bestämma var hästen ska ha huvudet) 30 kg längst ut på en skranglig halskotpelare. Hästen kan omöjligt varken förstå eller lära sig hur den ska hantera sina 300 kg via den typen av metoder. Eller hur? Om det är svårt att ta in, fundera igen….

Vi vet att hästen använder sitt huvud till att hålla balansen, om den ännu inte har lärt sig att hålla självständig balans samt använda sin kropp HUR kan man då tro att det ska gå bättre, eller att hästen nånsin ska lära sig, när att man fixerar dess “roder” som hjälper den att hålla balansen? Omöjligt…

Visst, absolut, det kan SE snyggt ut med inspänd häst som kröker tjusigt på nacken men bara för att nåt är snyggt är det nödvändigtvis inte bra och det gäller i väldigt hög grad även hästvärlden.

Vi, jag och mitt team och alla andra som hänger på och använder Equiband och Equibodybalance, vänder på det och hjälper istället hästen att förstå hur den ska balansera sig samt få kontroll på de 300 kilona. Under tiden så struntar vi i de 30 kilona längst ut och låter hästen få använda dem hur den vill tills resten är på plats. Ibland går det snabbt och ibland tar det längre tid men det spelar mindre roll. Det viktiga för oss är en häst som kan, vågar och förstår hur den ska använda sin kropp. En häst som känner sig stark och balanserad och älskar jobbet.

Vill avslutningsvis tydliggöra hur negativt det påverkar halskotpelaren när man kontrollerar “längst ut” istället för “nära”. På bilden ser vi en mycket enkel manick i form av en grävskopa. Ingen ingenjör i världen skulle komma på tanken att sätta spakarna längst fram i skopan (röda linjer). Det skulle göra det hela mycket svårmanövrerat, oergonomiskt och tungt för föraren, ja kort sagt ett rätt korkat bygge.

OM det skulle vara de röda linjerna som “höll upp och kontrollerade” skopan (huvudet) kan du förnimma hur instabil den gröna linjen (halskotpelaren) då skulle bli? Gissningvis så skulle skruvarna snart skramla ur vilket är precis vad vi ser med alla diagnoser på svaga och instabila halskotpelare.

Via Equiband och Equibodybalance hjälper vi hästen att aktivera underlinjen och därigenom  stabilisera ryggraden hela vägen fram till halsbasen. Vad som händer, och svaret på varför vi får så fina resultat på “halshästar” är att vi då aktiverar muskler som motsvarar spakarna (lila linjer) som ingenjörerna (och vi) anser vara de bästa för att funktionellt manövrera allt som kan påminna om en grävskopa i utformningen. Det går inte att komma runt detta med någon form av inspänning eller tvång. Snarare tvärtom, om man fixerar huvudet i vilken position som helst så har man mer eller mindre “dödat” alla chanser för hästen att hitta och aktivera rätt muskler i halsbasen. Hästen måste istället få en chans att LÄRA sig hur den ska aktivera dessa muskler för att stabilisera sin halskotpelare.

Med trial and error och massor av beröm när hästen gör rätt så bygger vi successivt upp motorik och styrka i dessa muskelgrupper och när det sitter har vi en stabil halskotpelare, en välmusklad hals, en mjuk och rörlig nacke och en fin kontakt mellan hand och mun.

Ja, lite så gör vi och pardon my french men herrej**lar vilka fina resultat vi får! Du kan också lära dig via nån i teamet eller vår app “Equibodybalance” där jag förklarar och visar hur, var och varför. Och man kan ju så klart göra på andra sätt också, bli duktig på tömkörning till exempel. Men inspänning för funktionell biomekanik och hållbarhet? Nej…bara nej…