Jag upplever att det verkar utbreda sig en kinesiofobi (en överdriven, irrationell och begränsande rädsla för fysisk rörelse och aktivitet) bland hästfolk som varken är sund eller gynnar hästarna. Man har fått läsa/höra från flera håll att hästens form eller träning, om den inte är perfekt, är ”skadlig och ska undvikas”. I detta inlägg belyser jag lång och låg men det finns flera exempel, jag har kunder som kommer till mig och har inte vågat göra annat än att promenera med sina hästar av rädsla för att göra fel och det är så klart inte en bra utveckling av hästvälfärden.
I texter har man fått beskrivet hästarnas rörelser så otroligt komplicerat att det nästan behövs en bachelor in biomechanics för att hänga med och många känner sig dumförklarade när de inte reder ut alla begrepp och allt som MÅSTE begripas och göras. För gemene hästägare blir resultatet av detta att man till slut inte vågar göra nånting med sin häst och man tappar all nyfikenhet och motivation för både träning och biomekanik. För svårt, kontrollerat och oinspirerande helt enkelt.
Jag säger inte att hästens kropp är simpel, den är enastående och oerhört komplex men jag tror inte det hjälper inte människorna som ska träna den att beskriva exakt vad som händer samt hur det MÅSTE se ut med kilometerlånga förklaringar med avancerade termer, pekpinnar och förbud. I alla fall inte när man vänder sig till gemene hästägare med normal kunskap om hästens rörelser i inlägg på Facebook.
Under drygt tio års tid har jag försökt att sprida kunskap om hästens kropp och jag vill göra det på ett sätt som alla kan förstå, ta till sig och kanske även bli nyfikna och intresserade av att gå vidare och lära sig ännu mer. Och ja, det är streckgubbar och enkla schematiska beskrivningar men normalbegåvade människor förstår så klart att det är förklaringsmodeller och att det finns mer avancerad teori bakom. Så småningom, om intresset håller i sig, kommer de till avancerade termer och långa beskrivningar vilket kan vara helt rätt DÅ men jag gissar att det är fel ände för de flesta att starta i.
2013 började jag med Equibodybalance och 2019 lanserades appen. Sedan dess har tusentals hästar fått hjälp med metodiken och upplägget är för de allra flesta att börja 20 minuter tre gånger i veckan i tre veckor. Var en frisk häst har huvudet då är och förblir för mig helt ointressant. Jag vill att man fokuserar på att få igång punkterna i första nivån av denna Utbildningspyramid, vilket många hästar är i skriande behov av. Att börja joxa med hästen för att få huvudet i exakt rätt höjd innan den ens kan slappna av eller har förtroende eller förstår vad den ska göra är för mig helt meningslöst.
Som man ser är det är inte bara styrka som behövs för att hästen ska gå i ”perfekt form”, det är en hel del annat som också behöver vara på plats innan vi kan begära ”självbärighet” som är den punkt där den ”perfekta formen” kan börja fungera tillfredsställande.
Att tro att man kan hoppa direkt till ”självbärighet” är naivt och helt orimligt. Jag har i alla fall aldrig någonsin sett det under mina nu drygt 10 år med jobb från marken med tusentals hästar i enbart grimma och jag tycker det är dömt att misslyckas om man förväntar sig att det ska funka.
När man börjar med Equibodybalance eller liknande arbete med minimalt med utrustning där hästen måste bära sig själv kommer de hästar som tidigare tränats i en eller annan felaktig form att mest gå med huvud och hals som en strut samt ställda utåt och det finns inte en tillstymmelse till bågform på halsen. Korta stunder börjar de flesta redan under det första passet att söka sig riktigt långt ner och det i korta, korta sekvenser. De utforskar detta sättet att använda sin kropp och de har oftast inte styrkan, avspänningen, balansen, modet eller lusten att göra det mer än en kort stund. Gott så, det är inga problem, det är ett fullt normalt sätt att börja processen mot självbärighet och jag öser beröm över dem när de gör det.
Vad jag normalt ser efter dessa veckor när jag träffar hästarna igen (och nu pratar vi om MÄNGDER med hästar) är UTESLUTANDE förbättringar i hela kroppen. INGEN har fått en ”kollapsad thorasic sling” (vilket jag kan läsa här och där skulle blir ett resultat av denna typ av träning), INGEN har fått sämre överlinje, INGEN har fått spänningar eller mindre rörelseomfång och INGEN har blivit mer framtung att rida. Jag är jättenöjd, hästägarna är jättenöjda, hästarna är jättenöjda och de veterinärer som eventuellt varit inblandade när det varit hästar i rehab är också jättenöjda.
Naturligtvis har jag berättat, och det står också i appen på flera ställen, att som mål med arbetet bör man ha att hästen kommer upp med nosen och bär den i höjd med bogspetsen men NÄR och OM man kommer dit kan ingen garantera. Om man inte får upp hästen ska man då lägga ner arbetet? Sätta på inspänning? Sluta jobba från marken och istället sitta på hästen sex dagar i veckan istället? Nej, absolut inte! Det finns fortfarande OTROLIGT många fördelar med att låta hästar jobba själva i lugnt tempo även om inte formen är ”perfekt”. Framför allt om formen de gått i tidigare har varit dysfunktionell eller om formen de jobbar i alla andra dagar är ”perfekt”.
Under de senaste fyra åren har jag lyssnat/sett på ca 30 webinarer med fokus på bland annat rehabilitering och med världens främsta veterinärer och forskare (riktiga forskare alltså med flertalet publicerade studier) och inte en enda gång har nämnts att man måste undvika lång och låg. Att man ska undvika inspänning har nämnts ofta men undvika lång och låg? Nej.
Extra ingående i ämnet var Prof. Jean-Marie Denoix i ett webinar 2020. Jag spelade in det och kan inte lägga upp en film med vad han säger men en screenshot kan jag lägga samt skriva vad han säger i filmen. Han går igenom indikationer samt kontraindikationer av att sänka halsen (som i lång och låg).
Indikationer – dvs när det kan vara en bra ide’ att jobba hästen lång och låg:
- Warming up (han nämnder då framför allt muskler i överlinjen)
- Stretching muscles and ligaments (dvs låta dessa vävnader arbeta i ett utsträckt läge, inte att vi stretchar dem som i ”dra ut”)
- Relaxation (finns flertalet studier som beskriver detta)
- Building up pectoral and thorasic girth (dvs stärker och bygger upp bröstmuskler och skuldergördel. Han säger alltså tvärtemot de som menar att detta område skulle ”kollapsa”.
- Back and neck pain (dvs bra för hästar med smärta i rygg och/eller hals)
- Suspensory disease on pelvic limbs (dvs hästar med diagnoser i gaffelbanden bak)
Kontraindikationer – dvs när det är mindre lämpligt att jobba hästen lång och låg:
- Thorasic limb injuries of the load absorption structures (vid akuta (det står inte men det säger han när han går igenom den punkten) skador på gaffelband eller böjsenor fram).
- Shoulder, elbow, carpus and fetlock injuries (bog, armbåge, framknä och kota, har hästen ”pågående” skador här är det inte lämpligt att träna med låg hals under långa stunder med korta sekvenser är helt ok).
- Instability/malalignment of caudal cervical spine (instabilitet/felställning av nedre halskotpelaren. I dessa fall är det så klart viktigt att hålla koll på och eftersträva en ”perfekt” form så hästen aktiverar rätt muskler för att bygga stabilitet runt området)
Potential lesions induced by overuse – dvs potentiella skador orsakade av överanvändning av lång och låg:
- Injuries of the suspensory apparatus of the forelimbs (Om man överanvänder lång och låg och här betonar han verkligen ÖVERanvänder typ 30 minuter om dagen, så finns risk för överansträgning av gaffelband och böjsenor. Och eftersom det finns exempelvis grenar inom westernridning där man alltid rider hästarna väldigt långa och låga så är nog risken för dessa skador väldigt liten)
Som man förstår så är inte Prof. Jean-Marie Denoix särskilt oroad över lång och låg, snarare tvärtom skulle jag säga…
Jag förstår att de flesta vill väl (inte alla dock, en del vill bara vara besserwisser) när de påpekar för sina stallkompisar eller på Facebook att man måste ha hästen i perfekt form annars är det ”skadligt” men lite insikt och ödmjukhet över att allt inte är svart – vitt samt att det finns en poäng i att analysera och bemöta individer där de är när man ger tips skadar aldrig. Om man till exempel möter en människa som plågas av oro, magsår, prestationsångest, dålig kroppsuppfattning, inaktivitet och kanske till och med blivit utsatt för någon form av övergrepp kommer det ju inte hjälpa den personen att få påpekat av någon ”duktig” att hen ska sträcka på sig när hen är ute och går annars aktiveras fel muskelgrupper. Det sista en sån individ behöver höra är ännu ett måste, fått påpekat ännu ett fel, lägga till ännu en regel i regelboken…
Detsamma gäller för väldigt många av de hästar jag möter, de har så otroligt många issues jag vill hjälpa dem med innan jag börjar begära att de ska göra det rätt. De är spända både mentalt och kroppsligt, de har ingen kommunikation med människor, de har väldigt dålig kroppsuppfattning och de är förvirrade. De saknar självförtroende och de saknar de life skills som gör att de kan fungera och må bra i ”vår” värld. Equibodybalance, och liknande arbete, hjälper dem att få det och i vilken höjd de har huvudet i arbetet, framför allt initialt, är som man förhoppningvis förstår underordnat.
När man kommit en bit och man eventuellt vill börja få upp formen på hästen så är Equiband Pro att rekommendera. När man använder det blir hästarna lite mer benägna att flytta tyngdpunkt bakåt vilket gör det lättare för dem att komma upp i formen (eller ner för den delen för de som ännu inte ens har kommit dit). Nästa steg är att jobba nära hästen och vara aktiv med att uppmuntra hästen att jobba med huvudet i lite högre form. Liksom vara lite ”in your face” och inte ge sig. Det funkar dock bara på hästar där man bockat av alla punkter i steg 1 i Utbildningspyramiden annars blir det för mycket. För vissa hästar kan det också funka att öka tempot något, ett högre tempo gör att muskler i överlinjen får lite mer tonus vilket kan hjälpa till att lyfta huvudet en del. Personligen så är det endast på hästar med problematik i halskotpelaren eller tunna muskler i hals och manke som jag själv är angelägen om att få upp formen, i annat fall tycker jag det är nice att hästar kan få minst ett pass i veckan där de själva kan få välja lite i vilken höjd de vill ha huvud och hals.
Så, alla mina tusentals underbara kunder som jag och mina teamkollegor hjälpt genom åren med att starta igång Equibodybalance och alla lika fantastiska tusentals appköpare som på egen hand kommit igång att hjälpa era hästar, ni kan lugnt fortsätta precis som vi sagt eller följa träningsupplägget i appen. Ni kommer INTE skada era hästar även om de joggar avspänt en stund med mulen i backen.
Foto: Natalie Greppi