Denna veckan har jag haft tre samtal från, om inte förtvivlade så i alla fall uppgivna, hästägare. Man känner att man kommit till vägs ände och man har provat allt. Behandlingen har gått bra men problemen som hästen dras med har återkommit och/eller man upplever att det tar stopp i utvecklingen trots att hästen har högre potential både i vävnader och kapacitet. Jag vill påstå att det sannolikt är rehabiliteringen, dvs brist på en adekvat sådan, som är den svaga länken som brister gång på gång.
Jag tycker vi tar alldeles för lätt på rehabilitering av hästar i Sverige. Inte överallt men generellt. Inom humanidrotten skulle man aldrig drömma om att den aktive själv skulle ansvara för sin rehab men inom hästvärlden förväntas man, och tar utan större betänkligheter på sig uppgiften att rehabilitera ett djur på kanske 600 kg mer eller mindre själv. Hur kan det komma sig? Diskussion i ämnet är välkommet och jag gissar att det beror på att;
- Många underskattar hur viktigt det är med en noggrann rehab för lyckat resultat.
- Brist på förståelse för hur komplext det är när vävnader, krafter, muskelkedjor som ska samordnas och stärkas.
- Många överskattar förmågan hos hästägare att göra det själv.
- Brist på kompetens att anlita.
Hittade en bild som belyser hur stor del rehabiliteringen är för ett lyckat slutresultat och sannolikhet att återgå till prestation. Bilden är från myhorsepowerapp-instakonto och tagen på AAEP Annual Convention 2016. Visst är den ganska talande för hur viktigt det är med en väl genomförd rehabilitering? Att lägga tid, energi och pengar på de första 25% för att sen i princip lämna de resterande 75% åt ”hoppet” förefaller som en ganska onödig insats.
Nåväl, rehabiliteringen brukar ju inte lämnas helt åt sitt öde och ett vanligt upplägg som hästägare brukar få med sig för ändamålet, i alla fall för ”rygghästar”, är tömkörning. I brist på andra lösningar så förefaller ju tömkörning som ett bra förslag men som jag ser det så finns det tre relevanta frågetecken med det rehabupplägget.
- Tömkörning är svårt och kan ta åratal att lära sig behärska. Om man inte är väldigt bra på tömkörning sen tidigare så är det inte läge att börja lära sig med en häst som är i behov av rehabilitering. I vissa fall kanske man som alternativ kan ta hjälp av någon i sin närhet som är enligt eget och/eller andras tycke och smak är duktig på tömkörning MEN…
- Bara för att man är duktig/har erfarenhet av att tömköra friska hästar så betyder inte det per automatik att man har kompetens att tömköra en häst i behov av rehab. För att göra ett par liknelser, jag har haft körkort i snart 30 år och anser mig ganska bra på att köra bil men kan jag eventuellt felsöka och laga den om den går sönder? Nej. Jag har också lagat mat i gott och väl 30 år och har dessutom utbildning i näringslära men ger jag mig på att styra upp dieter för patienter med exempelvis läckande tarm? Nej. I båda fallen behövs betydligt mer kompetens än vad jag, trots min långa erfarenhet och till och med utbildning, kan uppbringa. Och det känns väl ganska självklart? Frågan är väl till och med om försäkringar gäller om jag går in och börjar mecka själv? Skulle hur som helt inte ens komma på tanken men i hästvärlden verkar vi många gånger ta för givet att erfarenhet och/eller utbildning med friska förutsättningar räcker. Det gör det inte alltid tyvärr och resultatet av den illusionen ser vi i återkommande skador och misslyckade rehabiliteringar.
- Det är inte ATT man tömkör som kommer göra hästen bättre utan snarare HUR. Jag är säkert inte ensam om att ha sett (även erfarna) människor tömköra där hästen går inspänd och ihoptryckt med bruten överlinje och den typen av tömkörning kommer INTE rehabilitera hästen. Hästar som är i behov av rehab behöver i de allra flesta fall förändra sin biomekanik och för att göra det så behöver de använda, forma och bära sina kroppar ”själva”. Inspänning, vilket ofta kombineras med för högt tempo, blir då kontraproduktivt som rehabmetod.
En ordination av tömkörning (eller inspänd longering/pessoasele för den delen) rakt upp och ner utan reservation över genomförandet är alltså enligt min mening inte tillräckligt genomtänkt rehabupplägg. Och att som hästägare nöja sig med den ordinationen utan att reflektera över sin egen kompetens eller andra förutsättningar är inte heller tillräckligt genomtänkt. Risken att misslyckas eller få återfall är alldeles för stor och både hästen och ägaren och kanske även ekonomin är värd mer än så.
Jag säger inte att man inte kan rehabilitera sin häst själv – jag vet många som lyckats. Och jag säger inte heller att våra metoder är ett måste och/eller kan rehabilitera alla hästar. Men de är enkla, effektiva och vi vet att de har varit pusselbiten som saknats för många, många hästar. Vill man veta mer finns mängder med läsning här i bloggen och självklart går det även bra att kontakta någon av oss för mer information.
